ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||
FILM PÅ DVD Plagiatvarning på innehållslös "dokumentär" cracking the da vinci code
Vid framgång för populärkulturell produkt i dagens samhälle råder en regel utan undantag: andra kommer att slå mynt av framgången genom att i större eller mindre utsträckning låna, härma, vidareutveckla eller låta sig inspireras av originalets succé. Sällan har dylikt väl gjorts med mer flagrant plagiatvarning än av Simon Cox i dvd-filmen "Cracking the Da Vinci Code", baserad på hans egen bok med samma namn. Det är ett verk som till så stor del består av upprepad information ur Dan Browns bästsäljande roman Da Vinci-koden att det är märkvärdigt att den alls kan passera. Men förklaringen är antagligen just den att världen skriker efter mer av samma vara, och då får rättrådigheten ge vika för pengahungern. Så bortsett från det initiala underhållningsvärdet i att hälften av de medverkande (programpresentatören Simon Cox själv samt ett av hans huvudsakliga intervjuoffer) ser ut som övervintrade pudelrockare är nöjet man får ut av denna "dokumentär" högst begränsat. Cox ställer retoriska frågor till publiken varvat med innehållsreferat av Da Vinci-koden och uttalanden av forskare kring dess eventuella historiska sanningsbakgrund. Bland annat uttalar sig de två författarna till boken The Templar Revelation, en bok som Dan Brown hänvisar till och varifrån han har hämtat mycket av informationen till sin bok. De två, varav den ena är hårdrockaren och den andra en hårdsminkad svarthårig dam som kanske var syntare då det begav sig, har en tvetydig inställning till Dan Browns verk just av de där plagiatorsakerna: han har sålt massor baserat på vad de har skrivit om tidigare och knappt uppmärksammats för, men å andra sidan ger han dem fler läsare. De berättar om huvuddragen i sin bok, och mycket har vi som sagt hört förr: Maria Magdalena som den tolfte aposteln och den som stod Jesus närmast, eventuellt också som den heliga Graal och mor till Jesus barn, Tempelriddarna som en organisation som funnits till för att bevara och skydda denna hemlighet från att dö ut. Något som inte framhölls i Da Vinci- koden är Johannes Döparens stora roll inom denna undertryckta gren av kristendomen. Det är frestande att tänka sig
en kristendom där det feminina tillåts ta en större plats,
en tro där närheten till det mänskliga, jordiska och kanske
mer ursprungliga var större. Det var bland annat därför
Browns roman var så lockande. Den katolska kyrkan är en populär
slagpåse i dagens samhälle och att renlärighet varit viktigt
för dem – liksom för övrigt för de flesta religioner
– är helt klart – betänk bara inkvisitionens härjningar
under medeltiden. Mot den utveckling av Browns idéer som görs
i den här filmen kan man bara invända att symboler alltid kan
tolkas på flera sätt och att vi helt enkelt inte kan veta om
Leonardo var medlem av en hemlig kristen sekt eller inte. Även mot
Brown har sådana invändningar rests, men medan hans verk är
en roman ger sig Simon Cox i "Cracking the Da Vinci Code" ut
för att vilja avslöja den historiska sanningen bakom boken.
Men det enda nya som "avslöjas" är att Sion-prioratet
uppfanns på 1950-talet och att den medlemslista med kändisar
från olika tider som finns i Paris är en bluff. I övrigt
är detta ett långt plagiat på Dan Browns bok, om än
med bilder från platserna man reser till (bra) och visuella kapitelrubriker
och fula klipp (dåligt). Det är inget man behöver ens
som Da Vinci-koden-freak. |
||||