Till Café Crème Film!
                                         ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
  HEM NYHETER ARTIKLAR CC:S BETYGSKALA REDAKTIONEN
Bild: triangelfilm

det levande slottet [Hauru no ugoku shiro]

FILMENS WEBBSIDA >>

Spännande saga med ett budskap

Betyg:

Ett levande slott ser man inte varje dag, och ett som ser ut som titelrollen ser man inte ens ”olevande”. Trollkarlen Haurus fantastiska skapelse, som drivs av elddemonen Calcifer, är en bekant syn utanför den lilla europeiska staden under tidigt 1900-tal. Det går många historier om trollkarlen Hauru och skälen till varför han vandrar omkring med sitt slott.

Sofie är en 18-årig flicka som jobbar i familjens hattaffär. Under en promenad i den lilla staden råkar hon på några soldater som hotar henne. Hon blir räddad av en mystisk yngling, som har magiska krafter. Efter detta möte råkar Sofie på Ödehäxan som förvandlar henne till en gammal kvinna. Sofie ger sig i väg för att försöka hitta ett sätt att bli av med förbannelsen.

Under sin färd kommer Sofie till slottet där hon först stannar för att vila och värma sig. Det hon ser och upplever i slottet får emellertid henne att vilja stanna kvar, vilket kommer att visa sig vara rätt val i hennes strävan att häva förbannelsen.

”Det levande slottet” är en vacker och spännande berättelse, en saga med ett budskap. Det är uppfriskande att se en tecknad film som inte osar av präktighet och uppbyggliga avsikter, och där inte alla behöver vara vackra, söta och snälla för att vara värda kärlek.

Fängslande miljöer

Betyg:

”Det levande slottet” är en fest för ögat, om än litet lång. Den är mer inriktad på människorna än Miyazakis förra film ”Spirited Away”.

Sofie är en vanlig flicka med ett vanligt liv. Hon lever i ett land som ligger i krig med ett annat. Hon är hattdesigner och har sin egen lilla hattbutik. En kväll efter stängning kommer den fruktade Ödehäxan in. Hon ger Sofie en förbannelse, hon förvandlar henne till gumma. Sofie flyr och möter Herr Kålhuvud, en fågelskrämma, som leder henne till trollkarlen Hauru och hans levande slott. Slottet visar sig innehålla flera hushåll, lika många som trollkarlen Hauru har täckmantlar. Hauru är jagad, och måste därför alltid fly.

Filmen är otroligt fantasifull, och jag kan inte föreställa mig varifrån Hayao Miyazaki får inspiration till allting. Här finns rollfigurer, maskiner, platser och mycket annat som fascinerar och överraskar. Vissa varelser känner man igen stilen på om man sett den förra filmen ”Spirited Away”.

Hayao Miyasaki har skapat en fantastisk sagovärld. Den är inte bara vacker, utan också mycket verklig. Han har skapat flera himlar som alla ser otroligt verkliga ut – skymning, ösregn, sol, mulet eller bara en blå himmel med en del moln. Allt ser lika trovärdigt ut och ibland glömmer man bort att det är en tecknad film man ser. En blommande äng med en damm är ett särskilt vackert inslag: man riktigt njuter av att se den här filmen.

Det är inte bara naturen som ser överraskande verklig ut, även byggnader, torg och fordon är otroligt trovärdiga. Det som är minst trovärdigt i filmen är väl människorna, som ser hämtade ut direkt från en mangaserie, men även de är otroligt bra gjorda.

Även om det här är en vacker film, och man inte vill släppa blicken från den, så är den lite väl lång. Man blir trött redan efter halva filmen, och vissa saker som händer kanske inte hade behövt hända. Filmen känns lite ogenomtänkt, det känns som om Hayao Miyasaki skrivit manus allt eftersom han ritade filmen. Man kan nästan känna honom fråga sig ”Men vad nu då?” Och så krafsas det ihop någonting. Här finns ingen röd tråd, om man säger så.

Som sagt så känns den här filmen mer inriktad på människorna jämfört med ”Spirited Away”. Även om det var människor som var huvudpersoner så var det inte riktigt dem allt kretsade kring. Här får man tydligt känna deras känslor och tankar och jag tycker inte att allt annat får en riktig chans att få en plats där de syns. Och jag intresserar mig mer för alla fantastiska varelser än för ”de vanliga vardagliga människorna”.

Det här är en väldigt komplicerad film som ställer många frågor. En del saker i filmen kanske inte fyller en funktion? Men allting som händer i en film brukar leda till något annat oftast, om man tänker efter, så även om det finns vissa delar i filmen som känns onödiga så kanske de fyller en funktion som många inte ser.

Även om filmen var väldigt lång, över två timmar, och även om den inte kändes riktigt genomtänkt så köper jag den. För mig spelar det ingen roll att den är lång och utdragen, för den är så vacker och så fantasifull. Jag fängslades direkt av de miljöer som Miyasaki skapat.

”Det levande slottet” är en av de vackraste tecknade filmer jag sett. Det var en njutning att se den.


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.