ÅRGÅNG 2 - JUNI 2001 | |||
:: CAFÉ CRÈME FILMARKIV :: |
Film Dr. Dolittle
2 Om
man, som jag, är väldigt förtjust i den originalberättelse om Dr. Dolittle
som Eddie Murphy-filmerna tydligen anser sig vara baserade på, då kan
man nog inte undgå att bli besviken på filmerna. Jag var inte övermåtta
förtjust i den första filmen, och jag har dessvärre inte fått anledning
att revidera min uppfattning nu när uppföljaren har kommit. I originalberättelsen
framstår Dr. Dolittle som en djupt engagerad och mycket intelligent och
empatisk man, och det fanns en hel del allvar i historien. Ingenting av
detta har överlevt när den här filmen skapades. Det här är ren och skär
underhållning för de allra yngsta biobesökarna, åtminstone de som utanför
biosalongen är roade av pruttkuddar och liknande typer av skämtartiklar,
men alla andra dimensioner har gått förlorade. Jag
tyckte Murphy var lysande i "Snuten i Hollywood" en gång i tiden,
där var han i sitt rätta element, men sedan dess har det tyvärr gått mestadels
brant utför. Murphy klarar absolut inte av att skildra den Dr. Dolittle
man känner från böckernas värld, om nu manuset hade tillåtit det. Men
manuset till "Dr. Doolittle 2" är barnsligt och endimensionellt
och lockar i princip aldrig till engagemang, djureffekterna är inte särskilt
välgjorda, regin känns obefintlig, och Murphy är helt enkelt bara larvig.
Det här är förvisso en film om en man som kan kommunicera med djur, men
att kalla den mannen för Dr. Doolittle känns ärligt talat som en skymf
mot den ursprungliga karaktären. Filmen kan med sin utbredda toaletthumor
möjligtvis locka de yngre barnen till skratt, men resten av publiken lär
den inte bita på. Den kan vara värd att så småningom hyra på video om
man är förälder till en femåring och själv vill få en lugn stund för att
läsa en bok. Mycket mer finns det inte att tillägga.
|
||
[an error occurred while processing this directive] | |||
|