Bild: uip

Zombie-film med zombie-kvalitet
Av Nazneen Ayaz

doom
Regi: Andrzej Bartkowiak
Manus: David Callaham och Wesley Strick
I rollerna: Karl Urban, Rosamund Pike, Deobia Oparei, Ben Daniels, Razaaq Adoti, Richard Brake, Al Weaver, Dexter Fletcher, The Rock m. fl.

LYSSNA PÅ ETT LJUDKLIPP FRÅN FILMEN >>

Betyg:

FILMENS WEBBPLATS >>

Det är år 2146. På forskningscentret Olduvai Reseach Station på planeten Mars har något gått snett. Nästan all kommunikation ligger nere och de få meddelanden som skickats ut från stationen är i högsta grad oroväckande. Centret sätts under ”level 5-karantän”, vilket betyder att endast de mest hårdhudade marinkårssoldaterna får tillträde. De är utrustade med tung beväpning och fast beslutade att utrota alla fiender de stöter på. Vad de inte vet är att forskarna på centret har lyckats öppna en dörr till underjorden och nu dyker den ena mer vedervärdiga varelsen efter den andra upp. De zombieliknande monstren har hittills dödat allt i sin väg och vägrar att ge upp i första taget.

”Doom”, är en filmatisering av dataspelet som i pressmaterialet beskrivs som en milstolpe för alla dataspelsfantaster. Att jag aldrig spelat detta spel eller varit speciellt förtjust i sysselsättningen i övrigt, är kanske en förklaring till att jag finner denna film så våldsamt meningslös. Rikligt med närbilder ges på blod som oupphörligt sprutar åt alla håll. På samma sätt behandlas sipprande hjärnsubstans och avslitna öron. Sådant som är vardagsmat i dataspel. I övrigt har filmen lite gemensamt med datorspelsgrafik och enligt spelfantasterna är historien inte heller vidare trogen spelförlagan. När upphovsmännen ändå lagt krut på att skapa en egen historia undrar man varför de inte kunnat anstränga sig för att ge skådespelarna lite bättre repliker. Dialogen är outhärdligt usel, med undantag för ett par faktiskt kvicka oneliners. Personerna har inte getts något som helst utrymme för nyansering, med undantag för Karl Urban som John, killen som förlorade sina föräldrar i en naturkatastrof som liten.

”Doom” är en utpräglad machorulle, med endast en kvinnlig roll, som antagligen ska fungera som ett jämställdhetsalibi. Rosamund Pikes uttryckslösa tolkning av forskaren Samantha Grimm är ännu ett problem med den här filmen, som saknar det djup och substans som krävs för att den ska väcka något som helst engagemang. Som thriller fungerar filmen också mycket ojämnt. Vid ett par tillfällen höjs adrenalin-nivån och man följer vaksamt händelseutvecklingen. Men alltför ofta bombarderas synfältet med oavlåtligt våld och ögonen vänder sig reflexmässigt bort från bioduken. Denna återkommande punktering av historien gör att man förlorar intresset för filmen och glömmer bort vad handlingen egentligen går ut på. Och även om ”less is more”, (det vill säga färre närbilder på löjeväckande zombies) är något som regissören Bartkowiak kunde tjänat på att använda sig av för att bygga upp skräckmiljön, så hade det knappast räddat ”Doom” från titeln ”årets mest välgödda kalkon”.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.