 |
|
|
LYSSNA PÅ ETT LJUDKLIPP FRÅN FILMEN! >>
the door in the floor
FILMENS WEBBPLATS >>
| Betyg: |  |
Handlingen i ”The Door in the Floor” kretsar kring sorgen och vad den gör med människor. Medan sorgen i vissa fall för människor närmare varandra verkar den i andra fall som en kraft som innesluter de sörjande i var sin glaskupa och omöjliggör på så sätt all vidare kommunikation och bearbetning.
Ted Cole (Jeff Bridges) är en framgångsrik barnboksförfattare och gift med Marion (Kim Basinger). Deras äktenskap genomgår en svår kris sedan deras två tonårssöner avlidit i en trafikolycka några år tidigare. De har en liten flicka, Ruth (Elle Fanning), som de skaffade som ett sätt att försöka gå vidare. Det har inte hjälpt: husets väggar är tapetserade med fotografier på de döda pojkarna, och Teds godnattsagor handlar alla om episoder ur Thomas och Timothys barndom.
Också Ruth har lärt sig tillbe spökena efter sina döda bröder. De är allestädes närvarande i familjemedlemmarnas tankar och ord. Medan Ted dränker sorgen efter sönerna i sprit och otrohet är Marion helt omtöcknad av den. Ted vill skiljas – ”på prov”, säger han – och Marion har inte kraften att lämna honom, även om hon skulle vilja det. Så de alternerar med att bo i huset varannan dag. Men så en dag anlitar Ted en assistent för sommaren – en ung kille som i mångt och mycket påminner om en av sönerna. Eddie (Jon Foster) har författardrömmar och hoppas lära sig så mycket som möjligt av samarbetet med Ted Cole. I stället får han helt andra drömmar förverkligade, och blir samtidigt den katalysator som får Marion att orka ta tag i sitt liv.
”The Door in the Floor” är en filmatisering av den första delen av John Irvings bästsäljare Änka i ett år. Bland andra filmer baserade på Irvings böcker kan nämnas ”Ciderhusreglerna” (1999) och ”Simon Birch” (1998). Tod Williams, som debuterade som regissör 1998 med ”The Adventures of Sebastian Cole”, står för såväl manus som regi, och när man betänker att ”The Door in the Floor” är hans andra film blir man faktiskt litet imponerad. ”The Door in the Floor” är en film som inte skriver åskådaren på näsan utan väcker minst lika många frågor som den besvarar. Vad de olika rollfigurerna har för bevekelsegrunder är inte alltid uppenbart, och man kan heller inte vara säker på att de menar vad de säger varje gång. Särskilt rörande är att Ted, trots sitt vänsterprasslande och sina utsvävningar, älskar Marion, och att Marion, trots att hon ger honom skulden för olyckan som tog deras söners liv, älskar Ted. Innerst inne förstår de varandra, men äktenskapet tog slut den där ödesdigra natten då de förlorade sina barn. Detta ordlösa samförstånd mellan mannen och hustrun skildrar Tod Williams lågmält och inlevelsefullt.
Jeff Bridges är en mycket speciell aktör
som undertecknad gjort misstaget att underskatta i det förflutna.
Här bär han mycket av filmen, men även Kim Basinger och
inte minst Jon Foster gör fina prestationer. Foster gör en mycket
fin tolkning av den oerfarne men samtidigt känslomässigt mogna
Eddie. Eddie står för hoppet, för löftet om en morgondag
och utan honom vore tragiken i ”The Door in the Floor” outhärdlig.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.