En kilometer film - kortfilmstävling på Stockholms filmfestival
Av Kerstin Gustafson

Under filmfestivalen i Stockholm anordnades en kortfilmstävling och på lördagen den 22 november kunde deltagarna presentera sina bidrag på Lydmar hotell. Det var tolv personer som tävlade med tio bidrag. Det var dock ett av bidragen som inte presenterades under lördagen. Dagen efter utsågs vinnaren och det blev kortfilmen ”Terrible Boy” av Johan Jonasson.

Av de olika tävlingsbidragen går det att notera två återkommande teman. Det ena är krig som i bidraget ”En film om krig” som handlar om hur västerlänningar ser på krig och vilka bilder som förmedlas till oss. Samma tema finns i kortfilmen om den 11 september där regissören filmade människors tankar och känslor precis efteråt.

Ett tydligare tema är det om ensamhet och vad ensamheten gör med människor. En av filmerna tillkom då regissören arbetade i spärren i tunnelbanan. Den handlar om isolerade människor som inte syns. Ett bidrag som bygger på samma tanke är en ljudfilm vars idé föddes då regissören bodde i en liten lägenhet i London och hörde en massa ljud. Filmen fokuserar därför på ljud och inte på bilder och huvudpersonen blir galen av just dessa ljud. En galen huvudperson finns också i det vinnande bidraget ”Terrible Boy” som handlar om en skådespelare i London med Hollywooddrömmar samt i filmen ”Barnvakten” som är en kort rysare och bygger på en amerikansk vandringssägen.

Presentationen av kortfilmerna och deras regissörer hade varit mycket mer givande och informationsrik om inte arrangörerna hade valt serveringen på Lydmar hotell som plats. Stora delar av intervjuerna föll bort i sorlet av skramlande porslin, barnskrik och samtalande lunchgäster. Resultatet blev en känsla av respektlöshet från arrangörernas sida mot både de tävlande som inte hördes och mot åhörarna som blev irriterade över att inte höra ordentligt och kunna koncentrera sig. Det är dessutom en märkligt vald plats med tanke på de utländska matgäster som dels inte förstår svenska, dels vill kunna samtala utan att publiken tittar surt på dem. Det är bara att hoppas att personalen arrangerar det hela på ett bättre sätt nästa år.