ÅRGÅNG 4 NUMMER 3 — MARS-APRIL 2003 | ||||||
:: CAFÉ CRÈME FILMARKIV
:: [an error occurred while processing this directive] |
B-film med A-skådisar
Ghost Ship
"Ghost Ship" är en larvig liten skräckfilm med förkärlek för bloddrypande effekter. Handlingen är lika långsökt som ologisk, men fotot är snyggt och rollistan går inte av för hackor. Man kan säga att ”Ghost Ship” är en B-film med A-skådisar. Exempelvis återfinns här Gabriel Byrne, en personlig favorit som uppenbarligen inte har några större karriärmässiga ambitioner än att komma över lättförtjänta pengar. Om man nu gillar gore eller om man som jag anser att specialeffekter i sig kan motivera ett biobesök kommer man att fastna för filmens mycket eleganta och lika blodiga öppningssekvens. Året är 1962 och på den italienska lyxkryssaren Antonia Graza råder feststämning. Till den sensuella italienska sångerskans toner dansar uppsluppna, finklädda passagerare, och kaptenen bjuder upp en liten flicka till dans. Det är en vacker kväll, det blåser en svag bris och musiken är förförande. Det är då som en stålvajer kommer farande från ingenstans... och går genom märg och ben - bokstavligen. Fyrtio år senare får besättningen på en bogserfartyg förslaget att bärga ett övergivet skepp som siktats från ett flygplan. Skeppet driver någonstans på Berings hav. Väl framme konstaterar besättningen att det handlar om den italienska lyxkryssaren, som försvann spårlöst och gåtfullt för länge sedan. Men det öde fartyget är inte riktigt övergivet... Har ni inget bättre för er och tillhör ni den sorts människor
som inte ställer några som helst krav på manus, ja då kanske – jag
menar kanske – kan ”Ghost Ship” vara något att bränna
pengar på. Uppfyller ni inte kriterierna ovan ska ni definitivt hålla
er borta från denna film. |
|||||
|