En pärla till film
Av Anna Eklöv

Bild: Folkets Bio

Monsters, Inc.
Regi: Pete Docter
Manus: Andrew Stanton, Dan Gerson
Röster: Billy Crystal, John Goodman, Mary Gibbs, Jennifer Tilly, Steve Buscemi
(Svenska röster: Allan Svensson, Robert Gustafsson, Vanna Rosenberg m.fl.)

Betyg:

"Monsters, Inc." är en datoranimerad barnfilm från skaparna av succéer som "Toy Story" och "Ett småkryps liv", nämligen studion Pixar.

Redan från första stund är det förståeligt att denna film blev en succé i USA, den hade den bästa högsta öppningen för en animerad film någonsin. "Monsters, Inc." bjuder nämligen på underhållning från början till slut, det fyra och ett halvt år långa arbetet som människorna bakom filmen lagt ner från manus till färdig film betalar sig, för filmen känns väldigt välgjord.

Det jag från början slås av i den här animerade filmen är hur de engelska rösterna, i originalversionen, är fantastiskt matchade till animationen och bidrar mycket till filmens framgång. Billy Crystal som gör rösten åt det lilla gröna enögda monstret Mike är underbar! Hans komiska ådra lyser igenom i Mikes karaktär med en stor portion humor och hjärtlighet, matchad med en härlig New York-dialekt.

Mike är bästa kompis samt arbetskamrat med Sulley, ett luddigt stort monster som innehar skrämselrekordet på arbetsplatsen Monsters, Inc. Sulleys röst görs av John Goodman och även hans röst gör mycket för den sorts snälla basröstade monster Sulley är. Mike och Sulley jobbar tillsammans på Monsters, Inc., där de anställda monstren skrämmer barn runt om i världen genom att de har tillgång till deras sovrumsdörrar. Varje framskrämt barnskrik samlas i behållare som sedan ger energi som kan driva staden Monstropolis.

Energinivån är för närvarande låg och strömförsörjningen hotas i monsterstaden, fler barn måste skrämmas och under ett skrämselarbetspass görs det ödesdigra misstaget att ett barns sovrumsdörr blir kvar på fabriksgolvet. En liten modig flicka tar sig ut ur sin dörr och vill leka med Sulley som befinner sig där. Sulley blir vettskrämd för han är liksom de andra monstren livrädd för och aktar sig noga för att människobarn ska röra vid dem. Den lilla flickan är inte det minsta rädd för monstren och närmar sig dem med barnets nyfikenhet och rättframma sätt.

Här börjar en handlingskedja för att få tillbaka den lilla flickan, som får namnet Boo av Sulley, till människovärlden innan att hon blir tagen av specialstyrkorna. De effektiva specialstyrkorna griper alltid in när något från människovärlden hamnat i Monstropolis. Längs vägen blir Sulley, Boo och Mike goda vänner. Förutom specialstyrkorna, hotas Boo, Mike och Sulley av den skurkaktige chefen för Monsters, Inc. samt Sulleys största skrämselkonkurrent, den lömske Randall.

Hur det går för den trion ska jag inte avslöja men slutet är värt att vänta på av flera skäl, upplösningen är riktigt spännande. Monsters, Inc. ändrar bland annat metod för att samla energi från människovärldens barn. Sulley kommer på att företaget istället kan samla energi från barns skratt och monstren utbildas till komiker. Självklart blir det komiska lilla gröna monstret Mike en mästare på det, han underhåller barnen på bästa stand-up-comedy vis. Barns skratt blir dessutom till en mycket effektivare energikälla när det visar sig att barns skratt har den dubbla styrkan jämfört med deras skrik.

"Monsters, Inc." är späckad av underbara karaktärer, precis som i "Toy Story", där leksakernas karaktärer är lika underhållande och personliga som monstren i denna film. Mike och Sulley är som huvudpersoner i blickfånget, men även biroller som de målbrottstalande städarkillarna, eller den söta enögda receptionisten med ormar i håret är en fröjd att se på bioduken. Den sura kontorstanten Roz är också värd ett omnämnande som visar sig vara den som räddar Monsters, Inc. Hon spelar ut hela registret i surhet, hjältemod, coolhet och humor.

Om du är sorten som reser dig upp, tar på dig jackan och är på väg ut när eftertexterna börjar rulla, gör för guds skull inte det under denna films eftertexter. Vid sidan av eftertexterna får man se borttagna "klipp" där de animerade skådespelarna gör bort sig, säger fel eller snubblar. Kontorstanten och tillika agenten Roz visar upp sina komiska talanger och spexar framför kameran. Det var nästan under eftertexterna jag skrattade som mest.

Filmen innehåller mycket underhållning för både vuxna och barn, de vuxna får sitt i vissa scener och jag tror att även barnen skrattar och fascineras mycket av denna pärla till animerad film. Då jag såg originalversionen kan jag bara uttala mig om rösterna i den, men den svenska versionen har ju röster av bland annat Robert Gustafsson och Allan Svensson. Det bäddar för komiska välmatchade röster även på den svenska versionen.

FILMENS WEBBPLATS

---

Copyright © 2002, Kulturtidskriften Café Crème