Bild: sandrew metronome

When the going gets tough
Av Magnus Hjelmare

harry potter och den flammande bägaren [harry potter and the goblet of fire]
Regi: Mike Newell
Manus: Steven Kloves (efter en roman av J.K. Rowling)
I rollerna: Daniel Radcliffe, Emma Watson, Rupert Grint, Michael Gambon, Ralph Fiennes, Alan Rickman, Maggie Smith, Robbie Coltrane, Timothy Spall, Jason Isaacs, Gary Oldman m. fl.

SE FILMENS TRAILER:          QUICKTIME >>      WINDOWS MEDIA PLAYER >>
LYSSNA PÅ ETT LJUDKLIPP FRÅN FILMEN >>          

Betyg:

FILMENS WEBBPLATS >>

Den fjärde filmen om Harry Potter är en underhållande historia som på ett effektivt sätt återger berättelsen från boken. Det är ett drygt arbete att göra film av en bok på över 600 sidor men det klaras av galant på cirka två och en halv timme, bland annat genom att den kompakta och omfattande handlingen lättas upp med en hel del skämt och små ”episoder” (de flesta riktigt roliga – särskilt de där Rons tvillingbröder Fred och George medverkar) som ofta kopplas till det faktum att Harry och hans vänner numera blivit 14 år, och alltmer beter sig som…ja tonåringar. Med allt vad det innebär i deras relationer till andra: svartsjuka, osäkerhet, utanförskap, kärlek och vänskap.

I filmens inledning får vi följa med till VM i Quidditch som spelas i en enorm jättearena som får det att svindla i magen (tyvärr ges dock inte utrymme på duken för själva utövandet av denna roliga sport). Redan här märks att det återigen är en ny regissör vid spakarna; exempelvis den handhållna kameran bland tälten där åskådarna bor skapar närvaro och en känsla av realism. De yngre skådespelarna börjar nu dessutom verkligen bli varma i kläderna, och interaktionen dem emellan, som i tidigare filmer av naturliga skäl kunde upplevas aningen stolpig, känns nu allt mer otvungen och äkta. Rollfigurerna ger prov på att de klarar av motgångar och att de kan hitta tillbaka till varann trots svårigheter och missförstånd.

Själva handlingen kretsar kring den återkommande tävling i magisk trekamp som denna gång hålls på Hogwarts – skolan där Harry & Co. tillbringar mesta delen av sin tid. Dessutom inser Harry att han fortfarande har en koppling till Lord Voldemort genom de drömmar som plågar honom. Eller är det verkligen drömmar…?

Det som Alfonso Cuarón inledde i film nummer tre (”Harry Potter och fången från Azkaban”) tar regissören Mike Newell (”Fyra bröllop och en begravning” (!)) ytterligare flera steg; att förflytta stämningen i filmen mot det mörkare och mer allvarliga hållet, men även att göra filmen mer vardaglig. Den här filmen känns mer som en ”vanlig” film om ungdomar med magiska krafter än som en ”magisk” film som utspelas på en skola för trollkarlar och häxor. Newell styrs självklart av Rowlings berättelse, men han väljer också att lyfta fram det vardagliga och realistiska i relationerna mellan huvudpersonerna, snarare än att förlita sig enbart på stoffet som bygger på de mer spektakulära och hemska delarna av berättelsen för att förmörka tillvaron för Harry.

Självklart finns det mycket i filmen som är spektakulärt rent visuellt – och de delarna är som vanligt väl utförda, även om man numera tar sådant nästan för givet. Musiken är väl anpassad efter handlingen och det finns för övrigt inte mycket att klaga på rent filmiskt hantverksmässigt.

I stort sett blev jag inte besviken på denna fjärde installation av Harry Potter-serien, och jag ser redan fram emot nästa film.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.