Befriande allvarlig komedi om kärlek
 |
|
|
hela vägen
| Betyg: |  |
”Hela vägen” är uppbyggd kring den romantiska komedins centrala fråga: vem ska hon välja? Huvudpersonen dras emellan två uppvaktande kavaljerer varav den ena lovar trygghet och invandhet, den andra osäkerhet men spänning. Valets utgång brukar te sig rätt uppenbart – men inte i ”Hela vägen”. Regissören Aleksi Salmenperä har nämligen lyckats tillföra filmen flera beståndsdelar som normalt inte finns i romantiska komedier, och därmed gjort filmen mycket mer intressant.
Framför allt kompliceras det hela av att den ena av huvudpersonen Venlas kavaljerer är en kvinna. Venla har varit tillsammans med Antero i 15 år, men förhållandet börjar gå på tomgång, och medan hon längtar efter barn vill han inte ha några. Eftersom positionerna är låsta är det bara fult spel som gäller, och båda parter sysselsätter sig med hemliga strategier för att få sin vilja fram. Venla anförtror sig åt en arbetskamrat, Satu, som hon efter hand får en allt närmare relation till. Att Satu är kär i Venla står klart på ett rätt tidigt stadium. Men hur är det med Venlas känslor?
”Hela vägen” vågar ta tag i den problematik den sysselsätter sig med på riktigt, och lämnar inga standardlösningar. Möjligen kan karaktärerna i förstone te sig något stereotypa: kvinnan som vill ha barn och tala om känslor, mannen som varken vill eller kan. Men Salmenperä lyckas ge Venla och Antero mer än bara konturer, han gör dem till sammansatta människor och därför blir invändningen poänglös. Att skildringen av Antero är ömsint och får ta lika stor plats som den av Venla är det som slutligen gör filmen avsevärt rikare än en genomsnittlig komedi. Regissören tar heller inte ställning för vare sig Anteros eller Venlas livsinställning, han konstaterar bara att när människor tycker olika om stora beslut så blir det konflikter. Svagare är då skildringen av Satu och det minikollektiv bestående av bror och kompis hon är bosatt i. Det är på paret Venla och Antero fokus ligger.
Det bidrar till att hela frågan om
den lesbiska kärleken avdramatiseras, vilket är bra. Filmen
tar faktiskt inte en enda gång upp tanken att det skulle vara svårare
att välja Satu än Antero, eller att det för Venla skulle
vara mindre självklart. Problematiken kring att vilja ha barn eller
inte, och i viss mån frågan om hur kärlek fungerar, är
det som blir centralt. ”Hela vägen” är en ganska
mörk film för att vara en komedi, och den erbjuder som sagt
inga enkla lösningar. Att se en komedi som så vågar ta
sig själv på allvar är ovant, men väldigt befriande.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.