 |
|
|
Lyssna på ett ljudklipp från
filmen! Quick
Time
hidalgo
FILMENS
WEBBPLATS >>
| Betyg: |  |
”Hidalgo” sägs vara baserad på en sann historia – berättelsen om den amerikanske cowboyen och långdistansryttaren Frank T Hopkins. Detta påstående har orsakat rabalder i vissa kretsar i USA. Ett flertal forskare hävdar med bestämdhet att legenden om Frank Hopkins är en bluff, en fabel fabricerad av hans biograf Charles Roth då det begav sig under 1930-talet.
Det är heller inte filmen till gagn att handlingen är så banal och förutsägbar med uppenbara uppbyggliga avsikter. Manusförfattaren John Fusco har bemödat sig om att behaga så många som möjligt och kokat en soppa på litet av varje: en nypa feminism, ett kryddmått solidaritet med etniska minoriteter och en smula social indignation. Men den här soppan är till syvende och sidst kokt på en spik, och den smakar inte särskilt bra.
Viggo ”Aragorn” Mortensen spelar hästmannen Frank T Hopkins, en mestis som varken känner sig hemma hos de vita eller hos indianerna. Hopkins tjänar sin utkomst som kurir åt det amerikanska kavalleriet samt som artist i Buffalo Bills Vilda västern-vaudeville. Han rider en spräcklig och egensinnig mustang – Hidalgo – och deras många segrar vid långdistanslopp har förskaffat hästen titeln ”världens uthålligaste häst” och Hopkins själv beteckningen ”västerns bästa ryttare genom tiderna”. Deras ryktbarhet har färdats över halva jordklotet och nått den förmögna schejken Riyadhs (Omar Sharif) öron. Schejken, som föder upp arabiska fullblod, blir provocerad av deras framgångar; han vill visa att en simpel mustang – en indianhäst av ”orent” blod – inte kan mäta sig med de förnäma arabiska fullblodshästarna. Han erbjuder därför Hopkins att delta i världens hårdaste hästlopp, Ocean of Fire, ett suicidalt företag över den stekheta arabiska öknen som hållits sedan urminnes tider och dit enbart beduinryttare haft tillträde tills nu.
Detta bäddar självklart för konflikter. Mycket står dessutom på spel för flera av loppets deltagare och ränker smids, fällor gillras, hotelser uttalas, kulturer krockar. Hopkins blir utsatt för en veritabel skräckpropaganda vars syfte är att få honom att avstå från att delta i loppet, han blir erbjuden mutor och blir behandlad som lika lågtstående som hans häst. Men han får också hjälp av schejkens dotter Jazira, som på grund av sitt kön betraktas som knappt mer värd än en hund, trots att hon i hemlighet omhuldas av sin kärleksfulle far.
Att Viggo Mortensen känner sig hemma på en hästrygg vet man vid det här laget, men dessvärre har denna färdighet inte mycket med skådespeleri att göra. Han misslyckas totalt i sina försök att framställa Frank Hopkins som en principfast man med ett sammansatt och plågat inre; han anlägger en outgrundlig min som han hoppas ska uttrycka orubblighet och stoicism och litar på att hans vackra ansikte ska distrahera publiken från hans lama tolkning.
Hästen som spelar Hidalgo är emellertid näpen och vacker
att skåda, fotot är enastående med panoreringar av ett
ogästvänligt och storslaget ökenlandskap och handlingen är
bitvis riktigt spännande trots allt. Att man här får återse
Omar Sharif bör rimligtvis också räknas som en av filmens
förtjänster, och sammantaget bidrar allt detta till att göra ”Hidalgo” till
en någorlunda sevärd film. 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.