Välgörande
Av Lydia Duprat

Bild: Triangelfilm

Hollywood Ending
Manus och regi: Woody Allen
I rollerna: Woody Allen, Téa Leoni, Treat Williams, Mark Rydell, George Hamilton, Debra Messing, Barney Cheng m. fl.

Betyg:

Efter "Skorpionens förbannelse" var det för mig inte mer än naturligt att vara på min vakt inför Woody Allens senaste film. Det hade jag emellertid inte behövt vara: ”Hollywood Ending” är en klassisk Woody Allen-komedi, och en film som är behaglig snarare än en som föranleder många skratt.

”Hollywood Ending” är till yttermera visso en anspråkslös film — på gott och ont. På gott därför att storyn är enkel och enkelt berättad. På ont ungefär av samma skäl: ”Hollywood Ending” är en lättviktig film med ett lättviktigt budskap; Allens drift med Hollywood-industrin känns pliktskyldigast och tandlös.

Val Waxman (Allen) är en avdankad regissör med två Oscarstatyetter på sin meritlista men som numera får hanka sig fram som reklamfilmsregissör. Inom branschen är han ökänd som en besvärlig, oberäknelig och inkompetent hypokondriker och ingen vill röra honom ens med tång.

Produktionsbolaget Galaxie har emellertid ett stort filmprojekt på gång och Ellie (Téa Leoni), Waxmans före detta hustru och filmens manusförfattare, föreslår att man ska anlita Waxman som regissör. Förslaget väcker uppståndelse bland bolagsdirektörerna, men eftersom Ellie är förlovad med ingen mindre än Galaxies ägare, Hal Yeager (Treat Williams), får hon så småningom som hon vill.

Waxman, som har bränt alla sina skepp och därför behöver en sista rejäl chans att komma tillbaka låter sig övertalas av sin agent Al (Mark Rydell) att acceptera uppdraget, trots att det bär honom emot. Han har aldrig lyckats förlika sig med att Ellie lämnat honom för en ”big shot” i Hollywood och han har inte slutat älska henne eller förlåtit henne hennes svek. Men — han är tvungen.

Den känslomässiga konflikten blir emellertid för svår för Waxman och han reagerar med att bli psykosomatiskt blind lagom till inspelningens första dag. Nu gäller det för honom att ge sken av att veta vad han gör trots att han inget ser. Ingen får misstänka att Waxman är blind; inte den kinesiska temperamentsfulla kinematografen, inte Galaxies direktör Ed (George Hamilton), inte Ellie och i synnerhet inte den rävaktiga reportern som är på plats för att rapportera från inspelningen och som lurpassar på indiskretioner. Det är med andra ord bäddat för katastrof.

Handlingen avrundas mycket riktigt i Hollywood-stil, det vill säga, med ett lyckligt och lättköpt slut. Räddningen kommer i form av fransmännen, som här får på fingrarna för sin filmsmak. Fransmännen har själva för vana att nedlåtande kalla franska filmer för ”cultureux” — ”kulturösa”, det vill säga, pretentiösa och obegripliga med anspråk på att vara konstnärligt djupsinniga — och uppenbarligen är de inte ensamma om den uppfattningen.

Givetvis är ”Hollywood Ending” ännu en variation över samma gamla tema: neurotisk medelålders Manhattan-bo ältar kärleksfullt sina neuroser och är samtidigt oförklarligt oemotståndlig för betydlig yngre kvinnor. Man kan undra vad det är som är så oemotståndligt med Woody Allen eller om han gör det med flit, driver med sin egen fåfänga — fast det är kanske rent önsketänkande från min sida.

Hur som helst är ”Hollywood Ending” en i högsta grad sevärd film, rolig på sitt anspråkslösa sätt och mycket avspänd. Skådespelarprestationerna är i toppklass rakt igenom och rollbesättningen hade inte kunnat vara mer lyckad. Man lämnar biografen på gott humör och med en vag känsla att allt kommer att ordna sig till sist — att allt kommer att få ett slut värt Hollywood.

FILMENS WEBBPLATS >>

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör: Lydia Duprat