Inte trovärdigt med Hopkins som svart man
Av Lydia Duprat

BILD: SCANBOX ENTERTAINMENT

The Human Stain
Regi: Robert Benton
Manus: Nicholas Meyer efter Philip Roths roman med samma namn
I rollerna: Anthony Hopkins, Nicole Kidman, Ed Harris, Gary Sinise, Wentworth Miller, Jacinda Barrett m. fl.

Betyg:

Jag har sällan om någonsin sett en så illa rollbesatt film som ”The Human Stain”. Det räcker med att säga att Anthony Hopkins spelar en svart man i filmen. Ja, ni läste rätt, en svart man. Och nej, man har inte smetat på skokräm på Hopkins nylle: den engelskfödda skådespelaren är här lika rosenkindad som alltid. Han ska visserligen föreställa en ljushyad svart man, men please. Till yttermera visso spelar Anthony Hopkins amerikan i filmen, men så vitt jag kunde höra ar hans accent alljämt brittisk.

Som om det inte vore illa nog har Nicole Kidman tilldelats rollen som en white trash-kvinna som livet farit fram hårt med. Kidman gör en fantastisk rolltolkning, men varken hennes utseende eller utstrålning bidrar till att göra henne övertygande i rollen.

”The Human Stain” är en filmatisering av Philip Roths roman med samma namn. Romanen ingår i en trilogi där Roth skildrar det amerikanska samhället efter andra världskriget och där judendomen är ett återkommande tema. Philip Roth är själv jude och i boken antas Hopkins rollkaraktär, Coleman Silk, vara av judisk härkomst.

Coleman Silks liv bygger på en lögn – att han är vit – och ett missförstånd – att han är jude. Han har kommit långt i sin karriär som professor i klassiska språk och är numera dekanus på ett amerikanskt universitet. När han blir felaktigt och orättvist anklagad för att ha fällt rasistiska anmärkningar mot två svarta elever – ironiskt nog – väljer han i vredesmod att avgå. Hans hustru Iris (Phyllis Newman) blir så indignerad över den oförrätten att hon får en hjärnblödning och dör kort därefter.

I sinom tid kontaktar Silk den folkskygga författaren Nathan Zuckerman (Gary Sinise). Han vill att Zuckerman ska skriva hans historia. I stället blir de två männen goda vänner. Snart blir Coleman Silk också känslomässigt involverad med Faunia Farley (Nicole Kidman), en tragisk figur med en bakgrund som incestoffer, misshandlad hustru och mor till två döda barn (glömde jag något?). Faunias före detta man, Les Farley (Ed Harris), är en psykotisk veteran från Vietamkriget, en riktigt farlig man som inte finner sig i att Faunia är ihop med Silk. Colemans liv blir synnerligen komplicerat, men han vill inte avstå från Faunia.

Filmens allra bästa stunder består av tillbakablickar där Silk minns olika episoder ur sitt förflutna. Den unge Coleman Silk spelas nyanserat och innerligt av Wentworth Miller: det här är definitivt en ung aktör man hoppas få se mycket mera av. Silk minns hur han en gång varit boxare, han minns sin första kärlek och hur han miste henne då hon upptäckt att han egentligen var svart. Han minns hur han vände sin familj ryggen och skapade sig en identitet som vit man för att främja karriären. Han minns att inte ens hans hustru visste att han var svart utan trodde som alla andra att han var jude.

Handlingen i Philip Roths roman är mångbottnad och manusförfattaren Nicholas Meyer har dessvärre inte lyckats överföra den till manus med särskilt stor framgång. Mycket har ändrats, och det inte alltid till det bättre. Regissören Robert Benton, som en gång i tiden erhöll stort erkännande för ”Kramer vs Kramer”, är här ute på hal is. Det är svårt nog att göra något gediget av en komplex berättelse och ett mindre lyckat manus; att dessutom försöka övertyga biopubliken om att Anthony Hopkins är svart är inget mindre än att ta sig vatten över huvudet.

FILMENS WEBBPLATS >>

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör: Lydia Duprat