[an error occurred while processing this directive] 
Allt är inte som det verkar
Av Lydia Duprat
 |
| |
Identity
Regi: James Mangold
Manus: Michael Cooney
I rollerna: John Cusack, Ray Liotta, Amanda Peet, Alfred Molina, Pruitt Taylor
Vince, John Hawkes, Rebecca De Mornay m. fl.
| Betyg: |  |
Producenterna beskriver ”Identity” som en thriller i ”Hitchcock-anda”. Inget skulle kunna vara mer missvisande. För ”Identity” saknar helt den elegans och intellektuella finess som präglar mästarens alster. Snarare skulle man kunna säga att ”Identity” är en förening av Agatha Christie och det amerikanska skräckfilmskonceptet, som utmärker sig för sina fantasifulla och bloddrypande metoder att ta folk av daga.
Med andra ord är ”Identity” en klassisk liten whodunit, fast med den skillnaden att den även bjuder på en liten och mycket oväntad slutknorr; en vändning som i stället för att berika den föregående intrigen helt utmanövrerar den.
En stormig natt söker sig ett antal människor till ett motell någonstans i Nevadaöknen där de också till följd av översvämmade vägar blir strandsatta. Givetvis fungerar inte heller telefonen och därför kan ingen komma till undsättning när det står klart att en blodtörstig mördare går lös bland dem.
Parallellt med denna löper en helt annan handling i ”Identity”. Samma stormiga natt samlas ett antal herrar för att ta del av ett nytt bevis i ett redan dömt fall. Den dödsdömda seriemördaren Malcolm Rivers (Pruitt Taylor Vince) ska avrättas nästföljande dag och hans psykiater (Alfred Molina) åberopar det nya beviset i ett försök att få domen hävd i sista sekunden.
Under tiden gör den före detta polismannen Ed (John Cusack) och den nuvarande polismannen Rhodes (Ray Liotta) sitt bästa för att identifiera och oskadliggöra mördaren på motellet. Till sin hjälp i denna behjärtansvärda strävan har de den före detta prostituerade och blivande apelsinodlaren Paris (Amanda Peet). Men… allt är inte som det verkar – förstås. Och allt fler människor mister livet i händerna på den gåtfulla mördaren på sätt som i det närmaste är att beskriva som övernaturliga. Kan det bero på att motellet ligger på en gammal indiansk begravningsplats? Kan det bero på att Hollywood för närvarande pröjsar extra för manus av typen ”Allt Är Inte Som Det Verkar”?
Så småningom möts de två parallella handlingarna och det som väntar är 1. ett svar på gåtan och 2. att man som åskådaren känner sig fullkomligt blåst på konfekten.
Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör: Lydia Duprat