Sällsam skildring av skolflickors uppväxt
 |
|
|
innocence
| Betyg: |  |
Festivalvinnande ”Innocence” från Frankrike är en mycket stiliserad och genomarbetad film. Den är gåtfull och mystisk nästan till oförståelsens gräns, och samtidigt är det inte alls svårt att hänga med i de yttre skeendena. Dialogen är sparsam och naiv, kanske beroende på att alla huvudrollsinnehavarna är flickor mellan sju och tretton år. Dessutom förstärker det kraftigt filmens framtoning att flickorna precis som åskådarna inte riktigt vet vad det är som pågår. Deras blandning av snusförnuftiga kommentarer kring det dagliga livet och försök att dölja ovissheten kring vad hela deras avstängda tillvaro egentligen går ut på gör suggestionen stark.
Flickorna i Lucile Hadzihalilovics film anländer till sin internatskola i kistor och de lämnar skolan först sju år senare. Under den tiden är de helt avstängda från världen utanför och hela deras universum utgörs av skolan och de boningshus som omger den, utspridda i en skogsliknande park omringad av en stor tegelmur. Tillvaron är inrutad: det är äta, sova och gå i skolan som gäller, men på kvällarna går den äldsta flickan i varje hus dessutom i väg ensam till hemliga lektioner, eller ritualer, som de övriga flickorna och åskådarna inte får veta något om. Här finns starka hierarkiska maktstrukturer inbyggda och tillvaron bygger på att lyda de äldre och inordna sig i ett mönster man inte förstår.
Filmens miljö är trolsk och sagolik. Det finns en sjö mitt i skogen och det finns mystiska stigar upplysta av lampor som leder flickorna dit de ska. I muren finns hemliga teckningar och lappar instoppade. Flickornas tillvaro är på ytan solig och ljus, men helt uppbyggd kring hemligheter och rykten: de enda vuxna de har omkring sig är ett fåtal äldre och yngre kvinnor som arbetar som lärare och husmödrar. Det sägs att de flickor som försöker fly straffas genom att få stanna kvar för alltid; det är det som en gång hänt lärarna. Filmen är sparsamt musiksatt, stundom beledsagas de många stilla naturbilderna endast av ett svagt, obestämt susande, som väl matchar dialogens knapphändighet.
”Innocence” innehåller
ungefär hur mycket symbolik som helst. Livet, döden och naturen
är starka inslag, och den känsla som växer sig allt starkare
filmen igenom är att det handlar om någon form av övergångsrit,
flickors väg genom puberteten på ett mycket freudianskt plan.
Att filmens värld endast innehåller kvinnor bidrar på
ett märkvärdigt sätt till att avköna karaktärerna,
samtidigt som just det att de är flickor bli mycket påtagligt
– i korta skoluniformskjolar gör de gymnastiska övningar
i skogen och övas i balett. ”Innocence” är på
samma gång övertydlig och outgrundlig och blir sammantaget
till en mycket sällsam skapelse. Tolkningen tycks uppenbar men är
samtidigt svår att genomföra. Mystiken är här, helt
medvetet, ett självändamål. 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.