Till Café Crème Film!
                                         ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
  HEM NYHETER ARTIKLAR CC:S BETYGSKALA REDAKTIONEN

Niemis kufar återuppstår
i Baghers regi

INTERVJU
• • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

Reza Bagher tyckte att ”Populärmusik från Vittula” borde regisseras av en infödd svensk – ja, av en norrlänning rent ut sagt. Som tur är ändrade den iranskfödde regissören uppfattning när han tillfrågades för andra gången, och resultatet blev en film som spritter av berättarglädje.

När Reza Bagher fick förfrågan om att regissera Mikael Niemis Populärmusik från Vittula tackade han nej. Vid tillfället hade han en enda långfilm på sin meritlista – ”Vingar av glas” – och han tyckte att han saknade den nödvändiga erfarenheten för att åta sig ett projekt av ”Vittulas” kaliber.

- Det jag hade gjort innan var ett kammarspel, och vid jämförelse var ”Vittula” gigantiskt, säger Reza Bagher.

Dessutom ansåg han att filmen var en nationell angelägenhet som en svensk borde få regissera. Så han avstod och arbetade i stället vidare på sitt manus till ”Capricciosa”, som han senare också regisserade.

Men producenten Joachim Stridsberg gav sig inte. Han hade läst Baghers manus till ”Vingar av glas” och tyckte att det hade samma sorts mustighet som den som kännetecknar Mikael Niemis bok. Han tillfrågade Reza Bagher en gång till, och den här gången tackade denne ja till uppdraget. Och det är bara att konstatera: en infödd svensk hade inte kunnat göra en mer svensk film än Baghers ”Populärmusik från Vittula”.

Reza Baghers film spritter av berättarglädje. bild: lydia duprat

Den iranskfödde Reza Bagher har överfört Niemis verk till filmmediet med stor känsla för berättelsens egenart och alla dess nyanser. Atmosfären är oförfalskad och filmen spritter av berättarglädje. Mikael Niemis brokiga persongalleri, som – handen på hjärtat - består av idel stofiler, är återuppståndet i all sin tveksamma prakt. Gubbarna super tills de storknar och bastar tills de storknar: nakna ligger de utfläkta huller om buller i rökbastun och kippar efter andan som fiskar på landbacken.

Filmen utspelas i mitten av 1960-talet när rock’n’roll-musiken gör entré. Pojkarna Matti och Niila blir så till den grad hänförda av den nya musiken att de fångas av den som av en centrifugalkraft och strax hänger också de utfläkta på väggarna, med armarna utsträckta liksom små kristusgestalter. Hela rummet – nej, hela världen – snurrar till tonerna av den fantastiska musiken.

- Till den scenen byggde vi ett rum på räls, med tak och väggar men tomt inuti, säger Reza Bagher. Sedan fick filmteamet snurra det runt och runt. Killarna fäste vi med linor vid väggen. Så gick det till.

Mikael Niemi hade två krav beträffande inspelningen av ”Populärmusik från Vittula”; han ville dels att filmen skulle spelas in i Pajalaområdet, och dels att det skulle talas tornedalsfinska på lämpliga ställen. Enligt Reza Bagher innebar valet av inspelningsplats vissa svårigheter till följd av dess avlägsna läge.

- Vi var verkligen mitt ute på vischan. Gick ett glas sönder – som det faktiskt gjorde – kunde det dröja två tre dagar att få fram ett nytt, säger han.

Men den största utmaningen med filmen var enligt Reza Bagher att undvika att berättelsen blev fragmentarisk, vilket det fanns en risk för med tanke på bokens episodiska karaktär. Han valde därför att återge berättelsen kronologiskt.

”Populärmusik från Vittula” handlar om vänskap, svek, sexuellt uppvaknande och längtan efter ett bättre liv men också om relationen mellan far och son, dels mellan Matti och hans snälle far Birger, och dels mellan Niila och hans alkoholmissbrukande och våldsamme far Isak. Också i ”Capricciosa” kretsade handlingen till stor del kring ett konfliktfyllt förhållande mellan far och son.

- Alla filmer jag gjort hittills behandlar relationen mellan far och barn, tillstår Reza Bagher. Det är ett tema jag gärna återkommer till. Jag kanske saknar min egen pappa, som tidigt försvann från mitt liv.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.
Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat