Ruggigt välspelat!
Av Anna Southerington

Bild: Buena Vista International Sweden

Iris
Regi: Richard Eyre
Manus: Richard Eyre efter John Bayleys bok A Memoir and Elegy for Iris
I rollerna: Judi Dench, Jim Broadbent, Kate Winslet, Hugh Bonneville m.fl.

Betyg:

Den hyllade brittiska författarinnan Dame Iris Murdoch, adlad för sina insatser, drabbades medan hon fortfarande var yrkesaktiv av Alzheimers. För en kvinna som i hela sitt liv hade hyllat, och levt genom, orden och språket utgör detta öde en sällsamt gripande tragedi som lämpar sig mycket väl för filmduken.

Iris Murdochs liv skildras parallellt under två skilda tidsperioder i hennes liv; hennes ungdomsår då hon först träffar sin blivande make, professor John Bayley, och tiden från det att de första symptomen på Alzheimers träder in och fram till hennes död. Klippen växlar hastigt, ofta abrupt, mellan de två tidslinjerna. Detta kan i vissa fall åsamka biobesökaren en viss förvirring, om än en övergående sådan. Så är dock inte fallet med "Iris". Klippen är klockrena, med en aldrig sviktande logik och röd tråd. Det är helt enkelt oerhört skickligt gjort. De två uppsättningarna skådespelare är även de mycket väl valda, och det uppstår aldrig minsta förvirring runt vem som är vem i de respektive handlingarna. Även detta är en sann utmaning som här möts med stor skicklighet.

Den allra största behållningen ligger dock i skådespelarinsatserna. Judi Dench och Jim Broadbent, som spelar de äldre upplagorna av Murdoch och Bayley, är båda favoriter sedan gammalt. Ändå överträffar de ta mig tusan sig själva flera gånger om, något jag inte hade trott var möjligt om jag inte hade sett det med egna ögon. Detta är skådespelarhantverk på absolut toppnivå. Jim Broadbent, välbekant från bland annat "Bridget Jones dagbok" och "Topsy Turvy", gestaltar den tafatte, stammande John Bayley med en ömsinthet och en nyansrikedom som överträffar allt han tidigare har gjort. Och Judi Dench, ja vad säger man? Hennes drottning Elizabeth I i "Shakespeare in Love" är snudd på kult, och alla hennes roller är så gediget gestaltade att man aldrig skulle drömma om att ifrågasätta den adelstitel som även hon har tilldelats för sina kulturella insatser. Ändå når detta snäppet högre än till och med hennes vanliga nivå. Hennes skildring av den gradvis allt mer förvirrade Murdoch är så djupt mänsklig att man nästan förväxlar denna spelfilm med en synnerligen skickligt och diskret filmad dokumentär om den verkliga Iris Murdoch. Detta är konst, helt enkelt.

Även Kate Winslet och Hugh Bonneville imponerar som de yngre upplagorna av våra huvudpersoner, men att helt glänsa får de aldrig en chans till när de ställs sida vid sida med Broadbent och Dench. Detta är kanske en av filmens få svagheter. Ingen yngre skådespelare har den minsta chans att mäta sig med de två äldre huvudrollsinnehavarna, och det skapar en lätt obalans. Den är inte stor, men den är märkbar. Jag tycker i alla händelser att rollsättningen av Winslet och Bonneville är mycket lyckad, deras rolltolkningar är trots allt så pass skickliga att jag har svårt att tänka mig att några andra hade klarat matchningen gentemot Dench och Broadbent bättre. Men klyftan finns där, vilket förmodligen är ofrånkomligt. Dench, Broadbent och Winslet är alla tre nominerade inför årets Oscarsgala, och jag skulle tippa på att framför allt Dench ligger oerhört bra till oddsmässigt.

"Iris" är inte den film man ska välja om man är sugen på lite action och en snabb handling. Tempot är långsamt och varsamt, och det är som sig bör. Det reflekterar väl den smygande process som Murdochs sjukdom måste ha utgjort. Detta är en film för människor med en djup uppskattning för gedigen skådespelarkonst, och för den publikgruppen är "Iris" oerhört imponerande och gripande, och tveklöst en film att rekommendera med största värme.

FILMENS WEBBPLATS

---

Copyright © 2002, Kulturtidskriften Café Crème