Film
Lågmält om kärv verklighet
Av Lydia Duprat
Bild: Folketsbio

Jag du dom
Regi: Andrucha Waddinton
Manus: Elena Soárez
I rollerna: Regina Casé, Lima Duarte, Stênio Garcia, Luiz Carlos Vasconcelos

Regina Casé, som spelar Darlene i "Jag du dom" har varit med länge. Hon spelade i den allra första teaterpjäs som jag såg, "Trate-me Leão", i Rio 1977. Jag var då 16 år gammal, hon 22. Sedan dess har hon blivit ett riktigt stort namn i Brasilien, i synnerhet som komedienn inom teve.

Om Casé varit med länge, vad ska man då säga om Lima Duarte, som spelar Osias, och Stênio Garcia, som spelar Zezinho? Dessa två aktörer är riktiga veteraner och därtill mycket välansedda i Brasilien. Lima Duarte tillhör det absoluta toppskiktet, och är med all säkerhet en av de allra bäst betalda skådespelare i Brasilien. Själv hann jag se ett antal minnesvärda serier och andra program med såväl Duarte som Garcia, innan jag kom till Sverige 1980.

För den svenska publiken är alla dessa skådespelare naturligtvis okända; de ser ut som vilka tredje världens-lantisar som helst, vilket faktiskt skänker berättelsen större äkthet. Deras prestationer, å andra sidan, kan man faktiskt inte till fullo bedöma om man nu inte talar portugisiska, på samma sätt som man inte till fullo kan uppskatta själva manuset. För det är i orden och i sättet varpå de intoneras av de olika karaktärerna som berättelsens subtila grundton återfinns i den här filmen.

"Jag du dom" handlar om Darlene, en kvinna i den brasilianska landsbygden som lämnar sin by för huvudstaden med ett barn i magen och förhoppningar om ett bättre liv. Tre år senare återvänder hon med pojken, och man frågar sig om livet i storstan verkligen kunde vara värre än det som väntar henne här. Hon träffar en gammal bekant som byggt sig ett hus och som med denna värdefulla tillgång som lockbete och insats lyckas förhandla sig till ett giftermål med henne. Men han kan inte tillfredsställa andra självklara behov hos henne, som till exempel ömhet och erotik, varför hon så småningom skaffar sig ytterligare två män, med vilka hon dessutom får barn.

Det bästa och samtidigt mest frustrerande med den här filmen är att den väcker ett antal frågor som alla lämnas obesvarade: Vad anser den äkta mannen egentligen om arrangemanget? Varför finner han sig i det? Varför finner sig de andra männen i det? Trots svartsjuka och konkurrens om Darlene lyckas de tre männen leva tillsammans under samma tak utan större konflikter. Frågorna lämnas obesvarade eftersom de till stor del är obesvarade även för karaktärerna själva. Ingen av männen är egentligen nöjd, men de törs inte tvinga fram ett avgörande av rädsla för att förlora kvinnan.

"Jag du dom" känns inte riktigt fullgången eftersom den spretar åt två håll: samtidigt som den antyder att arrangemanget kommer att fortleva väcker den föraningar om ett förestående uppbrott. Darlenes motiv är också delvis dunkla; filmen skulle ha vunnit på att utveckla dem vidare.

Hur som helst är det här en intressant och sevärd film, för mig som själv kommer från Brasilien men säkert även för alla andra som gillar lågmälda och innerliga berättelser om en för oss exotiskt kärv verklighet.

---

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème