 |
|
|
LYSSNA PÅ ETT LJUDKLIPP FRÅN FILMEN!
jorden runt på 80 dagar [around the world in 80 days]
FILMENS WEBBPLATS >>
| Betyg: |  |
”Jorden runt på 80 dagar” är en film för Jackie Chan-fans, men även om undertecknad sällar sig till denna grupp är hon inte alltför imponerad av filmverket. Länge och med jämna mellanrum har nyheter om filmproduktionen ”läckt ut”, och alla har de låtit påskinna att ”Jorden runt” skulle vara frågan om en kolossal satsning med idel stora stjärnor i huvudrollerna.
Så är emellertid inte fallet. Med undantag för Jackie Chan och Jim Broadbent återfinns samtliga namnkunniga skådespelare i så kallade cameoroller: de dyker upp en kort stund, blinkar menande till publiken och försvinner därefter lika plötsligt. Det känns lite fuskigt. Det halvdana manuset och särskilt Frank Coracis svaga regi har lett till ofördelaktiga recensioner i pressen och sviktande publiksiffror i hemlandet.
”Jorden runt på 80 dagar” är baserad på Jules Vernes bok med samma namn men här har handlingen, som utspelar sig under 1800-talets senare del, delvis ändrats för att passa Jackie Chans kinesiska rötter. Filmen inleds med att Bank of England blir rånad av Lau-Xing (Jackie Chan) – inte på pengar eller smycken utan på en udda och rätt ful buddhastatyett. Statyetten hade tidigare blivit stulen från en liten by i Kina där Lau-Xing kommer ifrån; den är av någon outgrundlig anledning av avgörande betydelse för byns försvar: utan den kan den ondskefulla kvinnliga krigsherren Fang erövra byn. (Varför Fang nu skulle vilja erövra denna obetydliga by är höljt i dunkel, dessutom är det Fang och hennes hejdukar som stulit reliken till att börja med.) Så nu har Lau-Xing stulit tillbaka statyetten, och prio 1 är att snarast möjligt återvända till Kina.
För att undkomma polisen som är honom hack i häl tar Lau-Xing plats som betjänt hos den galna uppfinnaren Phileas Fogg (Steve Coogan) och blir strax omdöpt till Passepartout. Fogg, som säger sig uppfinna till mänsklighetens fromma, tvekar inte att utsätta sina anställda för livsfarliga experiment. Phileas Foggs mäktigaste fiende, lord Kelvin (Jim Broadbent), är en polisongbärande, korrumperad och ränksmidande vetenskapsman; därutöver är han chef för kungliga vetenskapsakademin. Enligt Kelvin är det befängt att ägna sig åt nya uppfinningar då alla goda uppfinningar redan är uppfunna. Under stark sinnesrörelse ingår Fogg ett vad med Kelvin: Fogg ska färdas runt jorden på högst 80 dagar. Passepartout inser att det här är chansen han har väntat på: tack vare Fogg kan han nu – obemärkt, tror han – ta sig hem till Kina.
Alla Jackie Chans filmer innehåller en hel del akrobatiska, och ofta humoristiska, stridsscener. Så även här, även om slagsmålsscenerna i föreliggande fall är betydligt mindre akrobatiska än vanligt och inte alls särskilt humoristiska. Jackie Chan kommer inte riktigt till sin rätt i den här filmen: hans roll är nedtonad och glimten i ögat är borta.
”Jorden runt på 80 dagar”
skulle ha kunnat bli roligare om regissören hade haft en bättre
känsla för tajming. Tyvärr är filmen en ojämn
blandning av actionscener och långa, sega sekvenser som drar rejält
ned på tempot. Skådespelarprestationerna är heller inget
att hänga i julgran med undantag för Jim Broadbents rabiate
lord Kelvin och Jackie Chan som sig själv. Det bästa med ”Jorden
runt på 80 dagar” är när allt kommer omkring Arnold
Schwartzeneggers medverkan i filmen: han är sagolikt dråplig
i rollen som den turkiske prinsen Hapi. 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.