 |
|
|
Lyssna på ett ljudklipp från filmen! Quick Time
kill bill - volume 2
FILMENS
WEBBPLATS >>
| Betyg: |  |
Medan den första filmen var en orgie i våld och blod är den andra volymen mycket mer sparsmakad på den punkten – detta trots att hela intrigen är Beatrix Kiddos, alias ”The Brides”, hämnd på sin före detta boss – Bill – mannen som ordnade en massaker på hennes bröllop och försatte henne i ett fyra års långt komatillstånd. Vid filmens början har de fyra åren gått och The Bride (Uma Thurman) är på väg för att möta Bill (David Carradine) men först måste hon göra sig av med hans kumpaner som brorsan Budd (Michael Madsen) och Elle (Daryl Hanna) med flera.
Även för dem som inte har sett den första filmen är det inte svårt att få handlingen klar för sig. Intrigen i sin helhet är ganska förutsägbar men detaljerna är minst sagt fantasifulla. Som åskådare förstår man redan från början att The Bride kommer att lyckas med sin hämnd men inte vad som kommer att hända på vägen. Detta gör att ”Kill Bill – Volume 2” ändå blir en spännande, och bitvis mycket rolig, berättelse.
Fotot är fantastiskt och det är en skicklig koppling mellan nutid och dåtid som vävs samman till en originell helhet, strukturerad i kapitel. Så är även skådespelarprestationerna extraordinära; Uma Thurman är som gjord för rollen som den tjusiga yrkesmörderskan som ena stunden skickligt hanterar sitt japanska krigarsvärd för att i nästa stund susa fram i en ljusblå cabriolet i det amerikanska ökenlandskapet. Som alltid i Tarantinos filmer är persongalleriet udda – varje person har ett kännetecken som ett svart piratöga, en svart mamba, en vit cowboyhatt med mera. Tarantino har också ett slags fallenhet för sprutande substanser – i det här fallet diverse matvaror, vilket kanske ändå är att föredra framför blodfontänerna i den första volymen eller hjärnmassa i ”Pulp Fiction”.
”Kill Bill 2” påminner starkt om en maffiafilm där
hjälten hämnas dem som har förrått honom – en
efter en. Skillnaden är karaktärerna, miljöerna och uttrycken.
I stället för flådiga hotell och mörka källare
i Chicago är det husvagnar, kinesiska tempel och verandor i den amerikanska
södern. Pistoler och maskingevär byts ut mot japanska svärd
och bedövande injektioner. Torpederna är inte män utan kvinnor.
Det är snyggt och häftigt och det är glädjande att
konstatera att Tarantino har hittat tillbaka till det spår som han
behärskar så väl – kultgangsterfilmen. 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.