ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||
En sommar, en gåta, ett liv
Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö är Håkan Nessers mästerverk, och filmatiseringen av denna hans coming of age-roman har inte kommit en dag för tidigt. Det må finnas kulturskribenter som fnyser åt Håkan Nessers litterära produktion, men ett är i så fall säkert: de har inte läst denna roman. Den här boken visar med all önskvärd tydlighet vad Nesser är kapabel till när han ger sin talang lösa tyglar. Det här är ingen historia man läser med intellektuell distans och cynisk objektivitet; den lågmälda berättelsen om två tonårspojkars abrupta uppvaknande till vuxenlivet griper tag i sin läsare, inspirerar, förundrar. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö är en djupt existentiell och poetisk roman, och Martin Asphaug gör Nessers berättelse rättvisa. Resultatet är en visuellt slående film där det bildligt dramatiska eller storslagna, det idylliska eller olycksbådande inte är ett självändamål utan har ett ärende. Sommarovädret och blixten som sätter ett träd i brand är inte med för dess bildmässiga kvaliteter utan för att de har något att förmedla. På så sätt får i princip varje komposition ett symboliskt värde. Karakteristiskt för Nessers roman är dess gåtfullhet, och denna gåtfullhet är mestadels bevarad här. Vi tror oss förstå karaktärerna och deras bevekelsegrunder men inser snart att de gäckar oss; genom en liten glipa tror vi oss om att kunna se in i deras inre men vårt synfält är begränsat. Man blir förbryllad och frustrerad; man vill ha svar men får hitta på sina egna. "Kim Novak badade aldrig i Genesarets
sjö" är en vacker film, drömsk och knivskarp på
samma gång. Jag vågar påstå att den blir årets
svenska film. Missa inte den, men se också till att läsa romanen
först: du kommer inte att ångra dig att du gjorde det. |
||||