STOCKHOLMS INTERNATIONELLA
FILMFESTIVAL 2003





 

Paket av ilska och förvirring
Av Kerstin Gustafson

Kortfilmspaket 1

Little Man
Regi: Martin Brierly
Manus: Josh Appignanesi
I rollerna: Kyle Miles, Gemma Smith, Nathan Williams m. fl.

Betyg:

The Fish’s Tail
Manus och regi: Mechthild Barth
I rollerna: Greta Vendrell, Bruno Torres, Cirita Santana m. fl.

Betyg:

Wasp
Manus och regi: Andrea Arnold
I rollerna: Danny Dyer, Natalie Press, Jodie Mitchell

Betyg:

I Kortfilmspaket 1 under filmfestivalen fanns bland andra tre utmärkta bidrag – den brittiska ”Little Man” som utspelar sig i Sydafrika, den kubanska ”The Fish’s Tail” och den brittiska ”Wasp” som senare blev vinnare av priset för bästa kortfilm.

I ”Little Man” får vi följa trettonåriga Simeon som är mycket introvert och ensam. Han rör sig främst i ett skogsområde och betraktar ofta den nittonåriga Mariana som bor i samma område. Mariana har en pojkvän och en dag smiter de i väg till skogen för att älska med varandra. De blir dock avbrutna då de upptäcker Simeon som står och smygtittar bakom ett träd. Pojkvännen blir rasande men Mariana visar förståelse och ömhet för den speciella pojken. Som åskådare känner man att det inte står rätt till med Simeon och det är ett skickligt grepp hos filmskaparna att balansera på gränsen mellan det normala och det avvikande.

I ”The Fish’s Tail” är situationen annorlunda. Här är det ett syskonpar som är i fokus och deras relation är på gränsen till det incestuösa. De vill båda lämna Kuba och den omöjliga levnadssituation som är verklighet för den kubanska befolkningen. Brodern arbetar på en nattklubb och har tillfälliga relationer med äldre europeiska kvinnor som är där på semester. Det är uppenbart att han i dessa kvinnor ser en väg till Europa. Systern går till klubben där han arbetar men då deras relation är mer av en pojkvän-flickvän-relation uppstår svartsjukescener som leder till att brodern får sparken. Lola är desperat för att hon också vill lämna landet men främst för att hon inte vill skiljas från sin älskade bror.

Huvudpersonen i ”Wasp” är en ensamstående mamma som längtar efter kärlek och vill komma från det ensamma ansvaret för barnen. En före detta pojkvän ringer från den lokala puben och hon ställs inför dilemmat att vilja gå ut och träffa mannen och att inte hitta en barnvakt. Miljön är typisk ”white trash” och berättelsen är tragikomisk. Det är dock en viktig historia då den visar en situation som inte är långt från verkligheten för människor med knappa resurser och dåliga förutsättningar.

Filmerna visades i ett kortfilmspaket under Stockholms filmfestival. De är sevärda och skickligt framförda då de lyckas förmedla situationer och stämningar under en mycket kort tid. Det är just häri fascinationen över kortfilmskonceptet ligger – att på tio femton minuter lära känna ett flertal personer; du får göra bekantskap med deras känslor och dilemman. Det är som att tjuvtitta genom nyckelhålet och efter en stund tvingas gå därifrån för att inte bli upptäckt.

Problemet med kortfilmspaketet var, i likhet med andra evenemang under festivalen, att det präglades av en mycket usel organisering från arrangörernas sida. Efter en mindre försening kommer en av arrangörerna fram och meddelar att filmerna inte kommer att visas i den ordning som har angivits i programmet och därefter läser hon upp namnen på de första filmerna. Denna ordning visar sig inte heller vara riktig. Efter ”Little Man” visas en kortfilm bestående av intervjufragment av en av personerna bakom Dogma-projektet och därefter visas en tyst film med bilder från Barcelona. Bortsett från det faktum att båda dessa filmer var totalt meningslösa och intetsägande så skapar det en enorm frustration, förvirring och irritation då ett program inte stämmer, då det inte finns titlar på de ovannämnda filmerna, då det inte går att finna någon information i det befintliga materialet och då arrangörerna dessutom vägrar svara på frågor då man kontaktar dem efteråt. Hela denna praktiska situation förtog nöjet med kortfilmspaketet och efteråt är det svårt att komma ihåg de sevärda filmer som faktiskt visades. I stället är det med arga steg man går därifrån.


Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör: Lydia Duprat