 |
|
|
kyrkogårdsön
FILMENS WEBBPLATS >>
| Betyg: |  |
”Kyrkogårdsön” är en pratig och föga trovärdig film. Med en bättre dramaturgi och en betydligt strängare personregi hade det här kunnat bli en spännande ungdomsfilm. Men Daniel Möllberg och Martin Forsström, som tillsammans ansvarar för regin, tycks ha lagt allt krut på att få fram ett snyggt foto på skärgårdsmiljöer och svävande marinhelikoptrar; nödvändigheten att exempelvis putsa på manus och ge filmens unga huvudrollsinnehavare vägledning verkar inte ha föresvävat dem.
Handlingen kretsar kring den famösa jakten på sovjetiska ubåtar i Stockholms skärgård under mitten av 1980-talet. Möllberg och Forsström spekulerar inte i konspirationsteorier utan hittar friskt på en historia utifrån de yttre premisserna – den faktiska ubåtsjakten och den mediehysteri den gav upphov till. Följaktligen gästas Stockholms skärgård verkligen av sovjetisk militär i ”Kyrkogårdsön”. De vuxna sommargästerna bevittnar den svenska marinens sökande efter utländska ubåtar och avfärdar det hela som trams men det gör inte kompisgänget på ön; de har iakttagit ”misstänkta” aktiviteter på grannön Kyrkogårdsön, dessutom har fiskargubben Pettersson (Torsten Wahlund), som brukar bjuda ungdomarna på saft, försvunnit spårlöst. Kompisgänget bestämmer sig för att ta sig över till den mytomspunna ön för att undersöka saken, och äventyret är nära att ta en ända med förskräckelse…
Man kan i ärlighetens namn inte påstå att ens de vuxna rollinnehavarna gör bra ifrån sig i den här filmen. Men de kan inte ensamma lastas för det; rollerna de spelar är så till den grad skissartade och belastade med klichéer att de i princip inte går att rädda av en aldrig så skicklig skådespelarbegåvning. Lotta Ramels mamma är sålunda jordnära och vårdande, och hennes främsta uppgift består i att servera saft och bullar och duka av bordet efter de gemensamma måltiderna. Leif Andrées fryntliga pappa pendlar till jobbet i stan och är förstående och trygg. Torsten Wahlunds fiskargubbe är en gåtfull enstöring med ett hjärta av guld, och så vidare.
Men det har fallit på ungdomarnas lott att leverera merparten av de traggliga replikerna, och det låter faktiskt inte klokt. Luckor i berättandet och ett knaggligt tempo fullbordar fiaskot.
Stockholms skärgård är proppfull
med lagom kusliga, mystiska och ödsliga öar med övergivna
bunkrar, tunnlar och annat som kittlar fantasin. Uppslaget att göra
en ungdomsthriller i en dylik miljö är ju inte dumt, men här
har genomförandet skjutit hela konceptet i sank. 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.