Åskådaren som medberättare
Av Lydia Duprat

Bild: Sonet Film

Lantana
Regi: Ray Lawrence
Manus: Andrew Bovell
I rollerna: Geoffrey Rush, Anthony LaPaglia, Barbara Hershey, Kerry Armstrong, Rachael Blake m. fl.

Betyg:

Det känns befriande och litet omtumlande att se en film där rollkaraktärerna för en gångs skull ser ut som folk är mest. Det är fallet med ”Lantana”: skådespelarna ser ut som alldeles vanliga människor, och glamourfaktorn är noll. Det gör handlingen desto mer övertygande.

”Lantana” är en intelligent och välskriven dramathriller. Den använder sig effektivt av dramaturgiska grepp vilka gör att åskådaren kommer åt vissa för handlingen viktiga pusselbitar som aldrig presenteras explicit inom ramarna för intrigen. Därmed blir han eller hon till en medskapande part i berättandet i mycket högre grad än vad som är vanligt.

Polismannen Leon Zat (Anthony LaPaglia) bedrar sin hustru, Sonja (Kerry Armstrong). Frustrerad över sitt äktenskap, som börjar knaka i fogarna, går Sonja i terapi hos den kända psykiatrikern Valerie Sommers (Barbara Hershey), vars relation med maken, John Knox (Geoffrey Rush), vilar på sorgen över en mördad dotter. Dr. Sommers försvinner en natt och Leon Zat får uppdraget att utreda fallet.

I ”Lantana” flätas olika människors liv och öden samman och i polisutredningens kölvatten kommer en del av dem till insikt och försoning. I den här filmen är det som aldrig blir sagt ofta viktigare än det som sägs, och tack vare skådespelarnas skickliga prestationer svävar åskådaren aldrig i ovetskap om vad som försiggår i deras tankar och i deras hjärtan.

FILMENS WEBBPLATS >>

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör: Lydia Duprat