Film
Filmen är död
Av Lydia Duprat
Bild: UIP

Lara Croft - Tomb Raider
Regi: Simon West
Manus: Mike Werb, Michael Colleary, Simon West m. fl.
I rollerna: Angelina Jolie, Jon Voight, Iain Glenn, Daniel Craig m. fl.

Själva idén att göra film av ett populärt dataspel är ju inte så tokig. Även om jag själv inte spelat "Tomb Raider" har jag, liksom resten av den uppkopplade mänskligheten, inte direkt undgått att lägga märke till fenomenet Lara Croft.

Jag håller dessutom med om att det behövs fler kvinnliga hjältar/förebilder, även om jag är skeptisk till att dessa tvunget ska stöpas efter samma mall som sina manliga motsvarigheter, det vill säga, han/hon ska vara en tuffing som viftar med vapen, vara skolad i alla tänkbara kampsporter, kunna hantera vapen i sömnen, med mera, med mera. Men i och för sig; det här är en film inom actiongenren, och även om jag anser att sann styrka har subtilare företräden vet man att de här krigiska attributen liksom hör till.

Så det var med nyfikenhet som jag styrde stegen mot pressvisningen av "Tomb Raider". Bara för att upptäcka att den här filmen hade jag gott kunnat leva utan.

Någon lär ha sagt att att se 'Tomb Raider' är lika roligt som att sitta bredvid och se på medan någon annan spelar dataspel. Ja, fullt så illa är det kanske inte, men nästan. Tanken att lämna salongen mitt under filmen föresvävade mig, det måste medges. Men va fan, man var ju där på uppdrag.

Det är visserligen en del som på sätt och vis känns rätt i "Tomb Raider": Angelina Jolie är till exempel inte alls fel som hjältinnan, effekterna är bra, scenografin är ofta rätt läcker och vad beträffar fotografin är den riktigt fin ibland. Men helheten är kass. Kass. Först och främst är manus kass. Sedan lämnar regin en hel del övrigt att önska.

Filmen känns som en serie frysta stilbilder: Lara hemma; Lara på museet; Lara i djungeln; Lara inne i templet. Delarna hänger inte ihop; motiven som driver Lara är för det mesta dunkla: hon handlar inte på ett visst sätt för att hon vill och behöver utan därför att det står så i manus. Regin är heller inte utan skuld. Okej att Jolie lämpar sig för rollen; men måste hon vara så in i helsike affekterad, och hennes karaktär så onyanserad? Hon verkar ha lika mycket känslor i kroppen som en död fisk. Även till utseendet liknar hon en död fisk, med glasartad blick och halvöppen mun. Detta ansiktsuttryck, som filmmakarna inbillar sig är coolt och sexigt, prackas skoningslöst på åskådaren gång efter annan. Det är envisa närbilder, det är förkonstlade manierismer. Effekten blir så stereotypisk att den blir rent löjeväckande.

Det är synd om en så intressant idé. För jag framhärdar i att det visst kan vara en bra idé att göra film av en dataspelsfigur.

Men inte på det här sättet. Inte så dataspelsmässigt, inte så jäkla digitalt. När man tänker efter hade hon ändå rätt, hon som sa att filmupplevelsen kunde liknas vid att se på när någon annan spelar dataspel.

"Tomb Raider" är en film utan själ.

Filmens sajt: http://www.tombraidermovie.com

---

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème