Filmfestivalen 2001
Jiddra inte med Yakuzan
Av Theodor Stenevang

The City of Lost Souls
Japan 2000
Regi: Takashi Miike

Betyg:

Mario är en riktigt läcker machokille, en brasilianare som lever i brasseghettot i Tokyo. Med hjälp av helikopter och maskingevär kidnappar och räddar han en kinesisk tjej (Kei) som ska utvisas till Kina. Problemet är att hon är den kinesiske maffiabossens favoritbrutta. Kinesligans torpeder kommer en sen kväll och viftar lite varnande med puffror och makulerar Marios och Keis pass genom att kasta en stålpil rakt genom Keis handväska. Nu kan de inte resa från Japan tillsammans. Fan. De måste få fram pengar på annat sätt. Tillsammans med två kompisar bestämmer de sig för att råna några knarkhandlare på flera miljoner. Problemet är att de lyckas dyka upp just som en deal just träffats mellan den japanska maffian, Yakuzan, och kineserna. Japanerna har fått en väska kokain och kineserna en massa pengar. I villervallan får Mario och Kei med sig kokainet, inte pengarna. Fan igen.

Mario sitter nu i Tokyo med en väska kokain som han rånat från Yakuzan och den kinesiska maffiabossens brud som han tänker lämna landet med. Har han problem? Japp. Och det blir inte bättre när hans homeboys från brasseghettot förråder honom, eftersom han har ett pris på sitt huvud. Detta leder till en scen av capoeirafighting (inte breakdansduell som Stockholms Filmfestival skriver). Japanerna kidnappar det oskuldsfulla barnet Carla, som en vän till Mario har hand om, och kineserna kidnappar Kei. Hå hå ja ja.

Lite typiskt för Takachi Miike är de här ultraactionscenerna uppblandade med en sorts sjuk humor. En dvärg håller på att bajsa ner sig, en kines som gång på gång förlorar tuppfäktningsmatcher försöker desperat sälja sina döda tuppar till en restaurang och när Mario skottskadas skriver han ”Love” i Coca-Colalikt typsnitt över hela gatan, med sitt eget blod. När Yakuzan skjuter bort hela kinesiska högkvarteret med granatkastare säger kinesbossen: ”Do you want to play ping-pong?”. Så där håller det på. Kul.

---

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème