"Jag blir inte alls inspirerad av drömmar!"
Av Kerstin Gustafson

Bild: Stockholms internationella filmfestival

Vid presskonferensen med David Lynch under Stockholms filmfestival kom den klassiska frågan om inspiration upp. Flera journalister knöt an till flera av filmernas drömsekvenser och till ryktet om att regissören hämtar inspiration från drömvärlden. Detta, hävdar David Lynch å det bestämdaste, är inte sant. Han berättar att alla hans filmer har tillkommit ur idéer. Han kan sitta i en stol och plötsligt få en idé och i denna finns alla fragment och detaljer inkluderade. ”En idé är som ett frö som har andra idéer länkade till sig och som för med sig inspiration. Sedan måste den överföras till ett medium.” Lynch liknar situationen med en serieteckning där personens idé tar sig formen av ett ljus eller en glödlampa. Allt finns där och det är viktigt att skriva ner det relativt snabbt så att ingenting glöms bort. En idé kan emellertid ha abstrakta delar som är som drömmar och Lynch säger att han tycker om de drömlika sekvenserna i sina filmer.

David Lynchs filmer blir ofta analyserade på olika sätt – kritiken är mycket varierad – och under intervjun får Lynch frågan vad han anser om det. Han svarar att han inte tycker att det är särskilt förvånande. Han säger att en film är som en abstrakt målning som påverkar människor olika. En upplevelse är alltid subjektiv eftersom vi är olika och känner olika. David Lynch beskriver sina filmer som erfarenheter och menar att en film kan ta oss till en annan värld. Han är emot att placera filmerna i fack och att ge dem rubriker. Han har heller inga favoriter utan liknar verken vid barn som man älskar lika mycket. Lynch säger vidare att alla delar är viktiga – karaktärerna likväl som intrigen.

Symboler
En del av intervjun kretsar runt symboliken i framför allt tidigare filmer och serier som ”Twin Peaks”, ”Wild at Heart” och ”Blue Velvet” där till exempel ridåer, scener och dvärgar är vanligt förekommande symboler. David Lynch berättar att han har en fascination för vissa symboler, att han anser att till exempel ridåer är mystiska eftersom de både döljer och visar något och att man aldrig kan veta om de ska öppnas eller dras för. David Lynch menar dock att symbolerna är en del av idén som helhet och att man inte alltid behöver förstå helheten intellektuellt. Det är snarare på ett intuitivt plan och alla delar bör kännas korrekta. På samma sätt beskriver han den världspolitiska situationen, när den frågan uppkommer, som ett träd med gula blad. Varje blad har gulnat på grund av ett problem och alla problem har inte med terrorism att göra utan i lika stor utsträckning fattigdom, korruption och svält. Lynch säger att vi inte kan göra bladen gröna igen men om vi ger näring till roten kommer vi att få ett friskt träd.

Framtiden
När det gäller framtiden är David Lynch mycket förtegen. Han menar att vi aldrig vet vad framtiden för med sig och han liknar det vid en förälskelse: ”Plötsligt ser du en vacker kvinna komma gående och du blir omedelbart förälskad”. Vad som är under utveckling är dock en webbsida där planen är att ha en serie. David Lynch uttrycker ett intresse för vår högteknologiska tid där otroliga möjligheter öppnar sig. Samtidigt talar han om det så kallade ”Peace Palace Project” som på ett sätt är en motpol till det högteknologiska. Projektet bygger på transcendental meditation där deltagarna till slut ska komma till ett stadium av totalt ljus, medvetenhet och harmoni. Det är när vi kommit dit som fred på jorden kan uppnås, menar David Lynch.