Bild: folkets bio

Udda existenser på drift
Av Åsa Jonsson

mannen utan minne
Manus och regi: Aki Kaurismäki
I rollerna: Markku Peltola, Kati Outinen, Juhani Niemelä, Kaia Pakarinen, Tähti, Sakari Kuosmanen, Annikin Tähti, Elina Salo, Marko Haavisto m. fl.

Betyg:

Den här filmen lyckas med något som sällan brukar inträffa; den gör mig mållös. Filmen igenom sitter jag och småler. Den är som en pjäs förklädd till film. Allt är så överdrivet. Varje scen är stiliserad, varje ord är noga avvägt, allt är komprimerat. Replikerna är så korta, vassa och avmätt levererade att man misstänker att regissören Kaurismäki driver lika mycket med publiken som med myten om finnarna.

Handlingen är förhållandevis enkel. En man (Markku Peltola) stiger av tåget i Helsingfors och blir nedslagen av tre män. Han dör på sjukhuset men vaknar till liv en stund senare och tar sig därifrån. Han hamnar i det man brukar kalla samhälets utkant. Där börjar han utan pengar, minne eller något namn att bygga sig ett nytt liv. Frälsningssoldaten Irma (Kati Outinen) blir hans nya kärlek. Frälsningssoldater spelar över huvud taget en stor roll i filmen. Detta beror till viss del på att all musik "förklaras", den ligger inte i bakgrunden utan är en aktiv del av handlingen. När dragspelsmusiken drar i gång så sitter det en man och spelar och när det behövs en liten kärlekssång så får Frälsningsarmén leverera!

"Mannen utan minne" är besynnerligt tidlös. Den skulle lika gärna kunna vara inspelad för 30 år sedan likväl som att den är gjord nu. Det finns ingen dominerande tidsanda över filmen vilket fick mig att börja söka efter tecken på när den var tänkt att utspela sig. Efter ett tags analyserande antog jag att den var tänkt att utspela sig, utan att vara bunden till någon specifik tid eller plats. Konstigt nog har Kaurismäki själv sagt att han vill berätta om vår tid i sin planerade trilogi där "Mannen utan minne" är film nummer två. Den första filmen "Moln på drift" kom 1996.