Till Café Crème Film!
                                         ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
  HEM NYHETER ARTIKLAR CC:S BETYGSKALA REDAKTIONEN

Marilyn Monroe: En evig legend

I år hade hon fyllt 79 år. Det är svårt att föreställa sig. Man får liksom ingen bild framför sina ögon. Hur hade hon sett ut? Hur hade hon kunnat se ut? Tjock och formlös? Slank och fast? Rynkig? Grått hår? Jag talar om Marilyn Monroe. Allas vår vackra unga Hollywoodlegend.

foto: webshots.com

Det blir som att möta ett mysterium när man ger sig in på Marilyn Monroes historia. Sagan om den lilla flickan som växer upp utan far hos ett flertal tillfälliga mödrar i en otrygg miljö. Hennes biologiska far var okänd och hennes biologiska mor, Gladys, var en filmälskande “flapper“, en tidstypisk kvinna från 1920-talets festglada USA. Dessvärre var hon psykiskt instabil och tillbringade stora delar av sin tid på mentalsjukhus.

Marilyn växte upp i ensamhet med en dröm om att bli älskad. Något som gav henne ett bestämt mål – hon skulle bli en stjärna. Hon skulle till Hollywood där det perfekta livet fanns och synas på de vita dukarna. Där skulle hon vara älskad och beundrad av den stora publiken. Det blev hennes drivkraft och hon fick minst sagt offra allt av det lilla hon hade för att uppnå sitt mål, bland annat sprack hennes första äktenskap. I 20-årsåldern tecknade hon olika kontrakt med filmbolag. För att bli framgångsrik krävdes att hon skulle byta namn (hon hade tidigare hetat Norma Jean Mortenson men även Norma Jean Baker) samt genomgå en del plastikoperationer. Den krokiga näsan skulle rättas till, och käkarna skulle formas med en silikonprotes. Det var så en stjärna skapades. Marilyn Monroe var en produkt av Hollywood.

Hon medverkade i ett 30-tal filmer. Rollerna hon tilldelades begränsade till stor del hennes skådespelarprestationer då de höll henne kvar i ett fack med stämpeln “bimboblondin till komedier”. Trots detta så gjorde hon bra ifrån sig. Hennes talang skiner ofta igenom den stereotypa karaktärsrollen, inte minst i filmer som “I hetaste laget” 1959 och “De missanpassade” 1961. Hennes roll i den sistnämnda filmen bryter faktiskt något mot de konventionella Marilynrollerna. Filmen är ett drama där Marilyn agerar mot Clark Gable, en person hon beundrat sedan barnsben.

Marilyn Monroe fick aldrig några barn, eller någon riktig familj. Det enda hon fick erfara i familjeväg var ett antal mer eller mindre lyckliga äktenskap. Hon var bland annat gift med den nyligen avlidne författaren Arthur Miller (som även skrev manuset till filmen “De missanpassade“) och basebollspelaren Joe DiMaggio. Äktenskapet med DiMaggio varade bara i ett år, men hans känslor för henne ska ha varit starka. Det sägs att han regelbundet besökte hennes grav med rosor så länge han levde.

Mailyn Monroe dog den 5 augusti 1962, hon var då 36 år gammal. Orsak: en överdos av sömnmedel. Bagrund: okänd. Var det ett självmord, ett misstag eller var det mord? Marilyn Monroe hade haft förhållanden med såväl John som Jack Kennedy precis innan sin död. Visste hon något hon inte borde ha vetat? Hon var deprimerad och olycklig, men kunde hon verkligen ta sitt liv? Spekulationerna är många.

Sagan och legenden Marilyn har inspirerat många och fortsätter att inspirera. I allt från målningar, filmer och böcker har man försökt tolka, skildra och analysera hennes tragiska öde. Vi minns Andy Warhols massproducerade Marilynansikten, som symboliserar henne som produkt. Vi minns den banala tevefilmatiseringen “Norma Jean & Marilyn” där Ashley Judd utan större framgång försöker gestalta henne. Och vi minns Joyce Carol Oates omtalade roman Blonde som fiktivt (men med inslag av fakta) skildrar hennes tragiska liv. Även Arthur Millers roman Finishing The Picture som han skrev som 85-åring är löst baserad på Marilyn Monroes karaktär.

Hon har inspirerat och hon fortsätter att inspirera. Det var inte länge sedan Liljevalchs ordnade den stora utställningen “Min Marilyn”, till minne av de 40 år som gått efter hennes död. Utställningen, där bland annat den ovannämnda Warholkonsten fanns med, fick både ris och ros. Jag kan berätta en rolig sak som jag lade märkte till när jag var där. I gästboken, som jag noggrannt bläddrade igenom, såg jag en kommentar av den finske rocksångaren Juice Leskinen (jag antar i alla fall att det var han, med signaturen J. Leskinen). På 1970-talet sjöng han en låt med frasen “Marilyn Marilyn milloin riisut jumpperin” som betyder: Marilyn Marilyn när ska du ta av dig jumpern? I gästboken hade han ändrat texten till “Marilyn Marilyn miksi riisuit jumpperin...” (Marilyn Marilyn varför tog du av dig jumpern...). Frågan “när?” ändrades alltså till “varför?”.

Och man kan ju alltid undra hur det hade gått för Norma Jean Mortensen om hon aldrig hade tagit av sig jumpern och därför låtit sig omvandlas till den stjärna hon blev. Var den efterlängtade drömmen om att bli berömd verkligen det bästa för henne? Hade hon kunnat finna lyckan, en riktig lycka, någon annanstans? Sagan om Marilyn Monroe ger oss ingen ro. Vi lämnas med vår undran och så många frågor och spekulationer.

I år hade hon i alla fall fyllt 79 år. Men vem var hon? Och vem skulle hon vara? Det finns inget ansikte för en åldrad Marilyn. Man kan nog säga att Hollywood skapade en produkt med ett kort bäst före-datum som blivit till en ändlös inspirationskälla som utgörs av vackra bilder, en outnyttjad potential och ett tragiskt slut.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat