 |
| |
Lost in translation?
en geishas memoarer [memoirs of a geisha]
| Betyg: |  |
Det första jag måste påpeka om “En geishas memoarer” är att hela magin går förlorad när filmen, som ska föreställa japaner i japan, är inspelad på engelska. Genast går tankarna till att detta är en amerikansk produktion för en engelsktalande publik. Vad är syftet, undrar jag skeptiskt. Att förmedla bilden av orienten och den exotiska geishans värld så som västvärlden behagar? Att försöka återskapa känslan av den asiatiska finessen för att visa att de inte har ensamrätt på den utan att vi också kan? Filmen är regisserad av Rob Marshall (“Chicago”) och bygger på en roman av Arthur Golden.
Handling: När desperationen tagit över och mamma ligger på sin dödsbädd blir lilla Sayuri (Zhang Ziyi) och hennes syster sålda. De skiljs så småningom åt och Sayuri hamnar på ett hem för geishor där hon sätts i hård träning. Hon ska tränas till att bli som ett levande konstverk. Hon ska bemästra förmågorna att tala, konversera, dansa, spela instrument och framför allt – behaga med politess och elegans. För att uppnå detta krävs hårda regler med sträng disciplin och Sayuri bestämmer sig för att klara vägen ända fram då hon hoppas att det leder till lycka och välstånd. Vackra män, fina tyger och ädla stenar. Uppskattning och respekt. Hon hoppas på att någon gång få återse sin syster men brottas främst med funderingar kring huruvida hon är en värdelös människa.
Detta drama utspelar sig under tiden för andra världskriget men håller sig utanför de blodiga intrigerna. Kriget nämns mest i förbigående och ger inga större effekter på geishornas liv förrän mot slutet av filmen. Det blir en intressant skildring av när amerikanerna och den västerländska kulturen kommer till Japan och plötsligt rör om bland traditioner som tidigare varit handfasta. Den fina geishakulturen tycks mer hotad än någonsin. Gatorna liknar loppmarknader, det röks Lucky Strike och gnolas på amerikanska poplåtar. Amerika har kommit för att stanna.
Trots att jag störs över språket så kan jag njuta av denna film. “En geishas memoarer” är inte minst en vacker skildring av en geishas öde laddad med poetisk mystik. Den är även filosofiskt lagd och tar upp hur begrepp som lycka och framgång kan vara relativa. En geisha har givit upp sin egen personlighet för att dedicera sitt liv åt de fina konsterna för att behaga männen. Kärlek och känslor är något hon måste bortse från då de inte är väsentliga för en hennes framgång. En geisha kan vara lycklig, men denna lycka sägs ha en helt annan innebörd än för övriga människor...
Filmen skildrar kritiska situationer som
rör mänskliga värden och värderingar, men gör
detta utan någon dömande ton. Den håller en neutral laddning
som varken känns anklagande eller ställningstagande; det handlar
en geishas memoarer helt enkelt, om hennes liv såsom hon minns det.
Och man sitter där i salongen och känner att man får en
saga berättad för sig. En vackert illustrerad saga som lite
tråkigt nog berättas på engelska. Men fint är det
ändå. 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.