Film
Ett
oskyldigt nöje
Av Lydia Duprat
Bild: UIP
 |
Mumiens
återkomst
Regi:
Stephen Sommers
Manus: Stephen
Sommers
I rollerna:
Brendan Fraser, Rachel Weisz, John Hannah, Arnold Vosloo, Oded Fehr, Patricia
Velazquez, Freddie Boath m.fl.
När första mumienfilmen kom ut för ett par år sedan jämförde många recensenter den med filmen från 1932 med Boris Karloff i huvudrollen. Det verkar som om de tog Stephen Sommers alster på fullt allvar, för de ansåg att den var en flopp jämfört med den gamla klassikern, de drog paralleller, uttryckte sin besvikelse och så vidare. Herregud. Filmen från 1999 var ju en blandning av fantasy och komedi och inget annat. Den var jättelarvig, späckad med effekter och med Brendan Fraser i huvudrollen! Hur kan man ens komma på tanken att jämföra den filmen med dess klassiska motsvarighet och inspirationskälla? De här två filmerna spelar definitivt inte i samma division.
Nu är det så dags för efterföljaren, "Mumiens återkomst". De som gillade den första filmen kommer säkert att gilla den här lika mycket. Den är lika larvig, historien är minst lika osannolik, kvaliteten på effekterna är minst lika skiftande och Brendan Fraser är om något ännu snyggare. Förresten är det här en film för de som gillar snygga killar med vackra muskler. Det gör jag. För sådana som jag är den här filmen en fest för ögonen. Förutom gullige Brendan så kan man roa sig med Oded Fehr, Arnold Vosloo eller varför inte (ursäkta, han heter så) Adewale Akinnuoye-Agbaje? Samtliga snygga män med muskler. För de som gillar kvinnlig fägring kan filmen bjuda dels på den i mitt högst personliga tycke mesiga Rachel Weisz och drop-dead-beautiful Patricia Velazquez.
Om jag här lyfter fram det fysiska behaget hos skådespelarna är det för att det helt enkelt inte finns så mycket mer att säga om den här filmen.
Vad man annars kan säga är att den här uppföljaren anknyter ganska tätt till föregångaren och serverar allusioner till den hela tiden. Då hade man som åskådare önskat att uppföljaren kommit tidigare; så pass minnesvärd var inte den förra filmen att man kommer ihåg detaljer ur intrigen.
Det här är ett enkelt och oskyldigt nöje i sann matinéanda. Om man inte har några uppskruvade krav på logiskt tänkande och konsekvent handlande, och om man kan bortse från de långt ifrån fulländade datoranimeringseffekterna kan man ha kul ändå. Om man gillar mumier och snygga killar med vackra muskler, vill säga.
Filmens sajt: http://www.themummy.com/
Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème