Ungt oförstånd
Av Kerstin Gustafson

Bild: Folkets Bio

Nabila
Manus och regi: Håkan Berthas, Johan Bjerkner och Stefan Sundlöf
I rollerna: Nabila, Natic, Martin, rapgruppen MET, Svante m.fl.

Betyg:

”Jag ska inte vara sämre än medelsvensson” är en av Nabilas första uttalanden i filmen ”Nabila” som är en dokumentär om en ung kvinnlig hip-hopare med muslimskt-kurdiskt ursprung. Och hon kämpar verkligen, inte bara för att bli bättre än medelsvensson utan också för att bli någonting, skaffa sig en utbildning och genom sin musik framföra åsikter och försöka förändra världen. Men Nabila stöter på en mängd problem. Hon halkar efter i skolan då hon inte har en lugn plats att studera på. De är sju personer i familjen som bor i en relativt liten lägenhet i Angered utanför Göteborg; ljudnivån är alldeles för hög för att finna ro för studier. Samtidigt är Nabila mycket splittrad mellan skolan, socialt liv med vänner och familj, musiken och politiska demonstrationer. Hennes liv är således ganska kaotiskt där hennes största problem kanske är att fokusera. Dessutom är det många krafter som styr och som rycker i Nabila. Pappan försöker upprätthålla en traditionell familj och det är omöjligt för Nabila att flytta hemifrån till ett studentrum.

När Nabila tillsammans med andra artister ska ge ut en skiva är det RKU (Revolutionär Kommunistisk Ungdom) som sponsrar utgivningen; de vill ha Nabila som en frontfigur för deras politiska strävanden. Sedan umgås hon med unga muslimer och hon följer med till ”troendes unga förening” där de unga männen sitter och diskuterar huruvida det är en synd att Nabila som kvinna sjunger rapmusik. Mellan varven går hon med i demonstrationståg som proklamerar bojkott av USA och Israel.

Då ”Nabila” är en dokumentär är det svårt att kritisera filmen förutom rent tekniska aspekter som till exempel att det ibland är svårt att höra vad personerna säger. Det blir snarare så att åskådaren bildar sig åsikter om Nabila som person och hennes liv. Filmen har som underrubrik: ”Politik, musik och religion” och frågan är om det är så bra att föra samman dessa tre. Det som är professionellt i filmen är att den visar på flera dilemman både för personerna i filmen och i allmänhet. Ett sådant är att förakta USA men samtidigt i olika utsträckning ha en västerländsk livsstil.

Det som är slående i filmen är att Nabila på ett sätt flyter ovanpå. Hon är inte strikt utövande muslim och hon är inte övertygad kommunist. Personligen skulle jag vilja säga till Nabila att ta avstånd från de extrema krafterna och fokusera på musiken och utbildningen. Nabila är mycket begåvad och hon har en fantastisk framåtanda. Hon är också väl medveten om sin situation. Hon berättar till exempel att hon aldrig kommer att anses som en bra rappare. Hon kan omtalas som en av de bästa ”tjejrapparna” men omgivningen kommer aldrig att blunda för det faktum att hon är tjej.

Som åskådare undrar man vilken omgivning det är hon beskriver - vilka är det som aldrig till fullo respekterar henne? I början av filmen talar Nabila om att hon som invandrartjej står längst ner på den sociala stegen och att hon därför måste kämpa mer än andra för att bli något. Att skaffa sig en utbildning och uttrycka sin kreativitet genom musik är två mycket bra sätt att skaffa sig makt att påverka. Det som är betydligt sämre är att sympatisera med ickedemokratiska rörelser som använder våld som en del av en strategi. Rapgruppens namn - ”Ungdomligt oförstånd” - känns träffande på flera sätt.

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör: Lydia Duprat