Stockholms
filmfestival 2000
Går helt över styr
Av Lydia Duprat
The
Nameless (Los sin nombre)
Regi:
Jaume Balagueró
Manus: Jaume
Balagueró, baserat på en roman av Ramsey Campbell
I rollerna:
Emma Vilarasau, Karra Elejalde, Tristán Ulloa m.fl.
Jag försökte men lyckades inte riktigt förklara för en god vän vad den här filmen handlar om. Och nu är det inte så att jag brukar ha svårigheter med att återge en berättelse i referat. Emellertid låter sig handlingen i "The Nameless" inte fångas så där utan vidare. Manuset är helt enkelt alldeles för uselt för det.
Det här ska vara en blandning av rysare och polisthriller i stil med David Finchers "Seven" från 1995. Visserligen präglas fotot i "The Nameless" av ett blåaktigt skimmer, visserligen är temat här lika ohyggligt som det i "Seven". Men till skillnad från "The Nameless" har "Seven" ett manus värt namnet och som håller hela vägen.
Jag ska icke desto mindre försöka förklara vad filmen handlar om. En liten flicka hittas mördad. Likets ohyggliga tillstånd vittnar om tortyr och rituellt dödande. Fem år senare får mamman, Claudia (Emma Vilarasau) ett samtal från en flicka som säger sig vara hennes dotter. Hon säger sig ha blivit kidnappad, är rädd och förtvivlad och ber mamman att komma och hämta henne.
Claudia får även några ledtrådar vilka ger henne anledning att tro att hennes dotter verkligen är i livet. Med hjälp av en före detta polisman (Karra Elejalde) och en journalist (Tristán Ulloa) söker hon efter sanningen om vad som har hänt hennes dotter.
So far so good. Än så länge berättas historien sakligt och övertygande sånär som på några riktigt töntiga bild- och ljudeffekter som förväntas - vaddå?, - uppfattas som konstnärliga inslag? men som jag i ärlighetens namn måste tillstå skrämmer slag på en. Detta till trots (eller kanske därför) är det riktigt spännande, inte minst tack vare klippningen och scenografin. Skådespelarprestationerna är också mycket bra, i synnerhet Emma Vilarasau och Karra Elejalde gör ett utmärkt jobb här.
Sedan tar filmen - dessvärre - en tvär vändning. Den saktfärdiga och behärskade berättelsen - polisarbetet, undersökandet av indicierna - övergår i ett abrupt och föga övertygande klimax. Allt händer på en gång, fantastiska avslöjanden kommer upp i dagen, ingen går längre säker och det går åt helvete för hjältarna också. En tidigare diffus och långsökt teori om vad som kunde tänkas ligga bakom flickans försvinnande blir nu till en solitt etablerad och talrik sekt zombies som tålmodigt och målmedvetet satsat år på att utvinna ren ondska för att låta det komma till uttryck i en av sina medlemmar… Nej, det är för mycket.
Jaume Balaguerós manus baseras på en roman av Ramsey Campbell. Jag har inte läst denna och kan därför inte mer än spekulera i att bristerna kanske ligger redan där? Detta är, i vilket fall som helst, ingen ursäkt: en berättelse måste hålla från början till slut, och det gör den inte i "The Nameless".
Den här filmen har tydligen höjts till skyarna av många kritiker och även fått en massa priser. Jag medger att den har sina kvaliteter. Men den har också svåra brister. Och de sistnämnda överväger.
Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème