Video
Bravo Polanski!
Av Lydia Duprat

The Ninth Gate
Regi: Roman Polanski
Manus: Roman Polanski, John Brownjohn och Enrique Urbizo
I rollerna: Johnny Depp, Frank Langella, Lena Olin, Emanuelle Seigner, José Lopéz Rodero, James Russo

The Ninth Gate är en film för gourméer. Den är också en tribut till hantverkets detaljer, till de olika delarna som läggs till varandra för att på så sätt bilda en helhet. Tyvärr blir helheten här inte större än summan av delarna, men vem bryr sig om det när nu delarna är så fulländade?

The Ninth Gate är en filmatisering av Arturo Pérez-Revertes roman El Club Dumas. Har man som jag läst romanen inser man snart vilket utmärkt jobb manusförfattarna gjort. Manusförfattarlaget, som består av Roman Polanski, John Brownjohn och Enrique Urbizo har förenklat intrigen avsevärt och även modifierat den till en del, och det har enbart varit till fördel för berättelsen. Som filmåskådare ska man vara dem riktigt tacksam, för här har man en hygglig chans att hänga med i historiens utveckling medan romanläsaren går bet i sin strävan att sortera bland alla de plottriga detaljerna. I såväl filmen som romanen får man några svar i slutet, men medan det hela känns som ett stort antiklimax i den senare, känns detsamma lite meningsfullare i den förra.

Dean Corso är en professionell bokjägare. Han letar reda på gamla och värdefulla exemplar för sina klienters räkning. En dag får han i uppdrag att bekräfta äktheten hos ett demonologiskt verk från 1600-talet, De nio portarna till skuggornas rike, som finns i endast tre exemplar. Enligt legenden skulle boken vara en återgivning av ett verk som skrivits av Satan själv, och samtidigt en handledare i hur man frammanar honom. Corso åtar sig uppdraget men blir snart tveksam, eftersom han börjar känna sig förföljd och ana fara å färde.

Snart kommer Corso på att de övriga två exemplaren avviker från den första, och dessutom börjar folk dö runt omkring honom. Samtidigt förföljs han av någon som till varje pris måste komma över hans exemplar. Han börjar lägga två och två och förstå sambanden. Men det största och slutgiltiga sambandet förstår han först i slutet av filmen.

Johnny Depp inkarnerar Corso på ett sätt som är fascinerande troget originalet, även om han är tio år yngre än förlagan. Det enda som finns att anmärka på är Depps inneboende oskuldsfullhet, som lyser igenom, hans karaktärs cynism till trots. I övrigt är hans rollprestation lysande. Överlag är rollsättningen oerhört lyckad kanske med undantag för Lena Olin, som ska spela "chick" men som upplevs som tämligen vulgär. Frank Langella gör en avvägd och mycket övertygande rolltolkning, och Emanuelle Seigners utseende passar hennes roll som handen i handske.

Men det bästa med filmen är som sagt detaljerna: scenografin, ljussättningen, rekvisita, musiken. Scenografin är som hade den materialiserats direkt från boken, så trogen förlagan är den. Dialogerna är dynamiska och orden blir aldrig för många. Fotot bidrar till att understryka spänningen och bildar på ett mycket lyckat sätt en dramatisk inramning för intrigen. Det här är en film som bekänner sig till film noir-traditionen och som sådan känns den mycket äkta.

Jag gillar i synnerhet en liten läcker scen som utspelar sig hos bröderna Ceniza, i Toledo, Spanien. I filmen har bröderna, som är tvillingar eller nästintill, tidigare ägt det exemplar som Corso har i sitt förvar. Corso önskar kontrollera med bröderna huruvida detta exemplar är äkta. Dessa bröder spelas av en och samma skådespelare, José Lopéz Rodero, som även spelar två arbetare i filmen. Scenen är som en riktigt smaskig pralin som långsamt får smälta i munnen, och den ger mersmak! Här är en sekvens där allting hamnar på sin plats, replikerna, skådespeleriet, tempot, tonen. Oerhört njutningsbart.

Det här är inte filmen för den som vill bli road av en spännande intrig och förlöst av en avslutning där allt faller på sin plats. Det här är filmen för den som har förmågan att uppskatta fulländning i detaljer och som vill uppleva en mycket speciell stämning.

Det här är helt enkelt en film för gourméer. Bravo, Polanski!

---

Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème