ÅRGÅNG 3 NUMMER 7 — NOVEMBER 2002 | ||||||
:: CAFÉ CRÈME FILMARKIV :: |
Banalt om kvinnoöden
Piedras
"Piedras" är en berättelse om fem kvinnor och deras öden, som skildras ur ett något annorlunda perspektiv, nämligen deras fötters. Alla har de kärleksrelaterade problem, känslomässiga knutar att lösa, och ofta korsas deras vägar, ungefär som det tidigare gjorts i ”Short Cuts” av Robert Altman eller i Paul Thomas Andersons ”Magnolia”. Det var onekligen trevligt att få återse Antonia San Juan, som spelade transvestiten Agrado i Almodóvars ”Allt om min mamma”. I ”Piedras” spelar hon Adela, bordellföreståndare och mor till en utvecklingsstörd dotter. San Juan har ett fascinerande ansikte där manliga och kvinnliga drag slåss om utrymmet. Hon är en duktig aktris med stark utstrålning. Det var också njutningsfullt att se andra begåvade skådespelerskor i arbete; några av huvudrollerna presteras med nerv och integritet. Särskilt Vicky Peña i rollen som Maricarmen imponerar. Emellertid är detta i stort sett vad ”Piedras” har att komma med. I övrigt känns filmen pinsamt banal och, vad värre är, pretentiös. Det här är Ramón Salazars första långfilm och det märks. Manuset känns som ett utkast snarare än som en genomtänkt och fullbordad produkt. Somliga skådespelerskor verkar inte känna till innebörden av ordet ’måttfullhet’: de tar ut svängarna rejält och åstadkommer en teatralisk effekt som tynger filmen och som nästan känns genant. På regissören ankommer att strama åt rollinnehavarnas agerande samt ge rollerna riktning och avsikt; det misslyckas Salazar kapitalt med. Det är synd om ett så intressant
uppslag som det som ligger till grund för ”Piedras”. Med
ett bättre manus och en mer erfaren regissör hade ”Piedras”
kunnat bli en bra film.
|
|||||
[an error occurred while processing this directive] |
||||||
|