Trogen sin tecknade förlaga
Av Lennart Lundh

Bild: Sandrew Metronome

Scooby-Doo
Regi: Raja Gosnell
Manus: Craig Titley och James Gunn (II) efter William Hanna och Joseph Barbera karaktäker
I rollerna: Matthew Lillard, Sarah Michelle Gellar, Freddie Prinze Jr., Linda Cardellini, Rowan Atkinson m. fl.

Lennarts betyg:
Lovisas betyg:

Scooby Doo som företeelse är egentligen fantastisk. Det är den tecknade TV-serie som hittills lyckats leva längst av alla. Så här långt har Hanna Barbera med nya halvtimmesavsnitt lyckats hålla liv i serien sedan 1969. Samtidigt som det känns som en omöjlig uppgift, är det naturligtvis en utmaning lika svår att motstå att göra en 90-minuters spelfilm i widescreen-format av Scooby Doo. Som vuxen åskådare är jag nog benägen att hävda att misslyckandet är totalt. Men är det egentligen vi vuxna som skall fälla avgörandet? Filmen är gjord för barn och att döma av min nioåriga dotters och resten av den unga publikens reaktion, så är spelfilmen i sitt 90-minuters widescreen-format mer än godkänd.

Detta är ännu en, i den numera långa raden, spelfilmer som baserar sig på en tecknad förlaga. Personligen är jag måttligt förtjust i denna genre. Även om man med moderna effekter kan göra spelfilmer som är nästan lika fantastiska som tecknade filmer, är det min uppfattning att respektive genre har sina fördelar och att mycket går förlorat när man gör genrebyte på detta sätt. Således var det med viss ovilja och en stor portion skepsis som jag följde med min dotter på denna film. Tack vare mina lågt ställda förväntningar blev jag i varje fall inte negativt överraskad. Spelfilmen är mycket trogen sina tecknade förlagor. Personerna är näst intill perfekta kopior av de tecknade personerna. Intrigen är identisk med de tecknade förlagorna. Även de olika scenerna är väl så häftiga som i de tecknade filmerna. Att låta Rowan Atkinson spela föreståndare till Spooky Island gör ju heller inte det hela sämre. Men ändå för mig skall Scooby Doo vara tecknad och visas i korta avsnitt på TV!

Min dotter som är mindre fördomsfull och låst i sina tankebanor var däremot betydligt mer lyrisk. Hon tyckte att filmen var väldigt spännande utan att för den skull vara särskilt läskig. Filmen var också stundtals väldigt rolig. Hon tyckte att spelfilmen faktiskt var mer spännande än sina tecknade förlagor.

Trots över lag bra skådespelarprestationer, är det frågan om inte den bästa prestationen trots allt gjordes av Scooby Doo. Och lite besviken blev Lovisa över att skurken var den det var.

Eftersom filmen är spännande och det finns en och annan scen som kan upplevas som otäck och skrämmande rekommenderas att, åtminstone yngre, barn ser filmen i vuxet sällskap.

FILMENS WEBBPLATS

---

Copyright © 2002, Kulturtidskriften Café Crème