ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
|
||||
Mysteriegänget vs monster och
journalister
Lyssna på ett ljudklipp från filmen! Quick Time scooby-doo 2: monstren är lösa
”Scooby-Doo 2: Monstren är lösa” är inte lika dålig som sin föregångare, men den är inte bra för det. Uppmuntrade av ”Scooby-Doos” relativa kassasuccé har Raja Gosnell (regi) och James Gunn (manus) raskt satt ihop en uppföljare, lika obegåvad som föregångaren om än lite annorlunda. Penningsmjölkningsmaskineriet är med andra ord i full gång, och kröns ”Scooby-Doo 2” med den allra minsta kommersiella framgången kan man vara förvissad om att det kommer fler uppföljare. Och varför ska inte ”Scooby-Doo 2” lyckas kommersiellt? Så pass tunnsått är det med filmer som riktar sig till barn att det knappast råder någon större konkurrens om denna målgrupps gunst på filmmarknaden. Antagligen räknar filmbolagen cyniskt med detta när de producerar filmer för de minsta. I likhet med föregångaren underblåser ”Scooby-Doo 2” vår tids gissel, kändishysterin, genom att göra gänget i Mystery, Inc. till celebriteter i deras hemstad Coolsville. Mysteriegänget anländer i limousine till invigningen av en utställning tillägnad deras värv, vandrar den röda mattan fram, skriver autografer och blir intervjuade av tevereportrar. Men de hinner knappt sätta i sig en kanapé ens en gång innan kalabaliken bryter ut: kostymerna som ska föreställa gängets gamla fiender får plötsligt liv och en maskerad gestalt förkunnar att gängets dagar är räknade. Med hjälp av riktiga monster skapade av en monstermaskin har den mystiska skurken för avsikt att underkuva hela staden. Därefter får Mysteriegänget fullt upp: de måste för det första än en gång ifrågasätta sina respektive roller i gruppen; är Daphne verkligen bara ett sött ansikte? Är Shaggy och Scooby-Doo annat än rena losers? Är Velma bara en oattraktiv nörd och skulle hon i så fall göra sig bättre i Bondbrudkostym? För det andra måste gänget värja sig från en ursinnig smutskastningskampanj som den tidigare så inställsamma tevejournalisten nu driver mot dem. Och slutligen måste de erinra sig vilka de är – ett gäng som älskar mysterier, och varför de är tillsammans - för att lösa mysterierna så klart! Ska man se på det hela krasst är ”Scooby-Doo”-filmerna
en nyinspelning av en fantasilös och långtråkig tecknad
serie. Att livslevande skådespelare medverkar i filmerna gör
anrättningen något mer underhållande, men eftersom manuset ålägger
skådisarna att troget efterapa sina tecknade förlagor förhindras
de från att skänka sina roller någon som helst komplexitet.
I svensk dubbning blir det stereotypa än mer flagrant, så välj
originalversionen om du inte har småbarn i släptåg och
om du till varje pris måste se denna film. |
||||
|