Mellan barn och vuxen i Sydkorea
Av Kerstin Gustafson

Bild: Folkets Bio

Sök mig på mobilen
Manus och regi: Jae-eun Jeong
Medverkande: Doo-na Bae, Yo-won Lee, Ji-young Ok, Eun-sil Lee, Eun-ju Lee m. fl.

Betyg:

Det är inte lätt att bli vuxen och gå från skolans trygga värld till den osäkra verkligheten utanför. De fem unga kvinnorna Hae-Joo, Ji-Young, Tae-Hee, Bi-Ryu och Ohn-Jo tar studenten och konfronteras sedan av en vardag där ingenting längre är självklart. Tvillingarna Bi-Ryu och Ohn-Jo säljer sina egentillverkade smycken på gatan och Tae-Hee hjälper en blind poet att skriva dikter och drömmer om att mönstra på en stor båt som sjöman.

"Sök mig på mobilen" fokuserar dock på de två väninnorna Hae-Joo och Ji-Young som glider ifrån varandra mer och mer vilket till stor del beror på att deras båda liv tar helt olika vändningar efter att de har slutat skolan. Hae-Joo börjar arbeta som sekreterare på en mäklarfirma - ett arbete som hon har fått genom kontakter. Ji-Young, som är föräldralös och bor hos sina morföräldrar, är textilkonstnär men driver mest omkring alltmer ensam och deprimerad. Filmen handlar också om vänskap och svek. Hae-Joo är ombytlig i sitt beteende mot Ji-Young. Ena stunden vill hon hjälpa väninnan och nästa stund är hon helt avvisande.

”Sök mig på mobilen” är en djupgående film om unga kvinnors relationer och om unga människors sökande efter lycka. Det som är så skickligt i gestaltningen av de fem vännerna är att åskådaren kan förstå dem alla, även den ibland till synes kallhjärtade Hae-Joo. Detta är en vemodig film som även i de stunder då kvinnorna träffas och har roligt tillsammans har en övergripande sorglig atmosfär. Filmen har fått sitt namn genom att vännerna hela tiden har kontakt med varandra via sina mobiltelefoner.

Ett ledmotiv är en övergiven kattunge som vännerna turas om att ta hand om. Regissören Jae-eun Jeong berättar i presentationen av filmen att katterna i Seoul ger staden en speciell prägel och katten blir därmed en symbol för den lättöverskridande gränsen mellan det tama och vilda. Skildringen av de fem kvinnorna är emellertid så stark och nyanserad att kattungen som symbol egentligen inte är nödvändig. För de åskådare som tycker om dramer med fokusering på människors relationer är det här en mycket sevärd och gripande film.

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör: Lydia Duprat