Långtråkigt om Oidipuskomplex
Av Lydia Duprat

Bild: UIP

Spider
Regi: David Cronenberg
Manus: Patrick McGrath efter sin roman med samma namn och David Cronenberg
I rollerna: Ralph Fiennes, Miranda Richardson, Gabriel Byrne, Bradley Hall, Lynn Redgrave m. fl.

Betyg:

Tiden har tydligen inte stått still för regissören David Cronenberg. Mannen med förkärlek för det fantastiska och groteska, som givit oss filmer som ”The Fly” och ”eXistenZ” har skaffat sig större ambitioner och visar med sin senaste film, ”Spider”, att han numera gärna prövar sin lycka i djupare vatten, nämligen det mänskliga psyket. Sigmund Freud känner sig säkerligen hedrad i sin himmel, för kärnan i filmens handling är Oidipuskomplexet och dess potentiella följder.

Men vill man vara litet elak skulle man i stället kunna säga att Cronenberg gapat över mycket med ”Spider”, eller att han inte borde ha avvikit från sitt forna fack. För det måste väl betraktas som meningsfullare för en regissör att väcka fascination och äckel hos sina åskådare än som nu är fallet likgiltighet?

Efter en lång vistelse på mentalsjukhus återvänder Dennis Clegg, alias Spider (Ralph Fiennes), till London där han tar in på ett utslussningshem som drivs av den stränga Mrs Wilkinson. Tillbaka i sin barndoms miljöer börjar Spider hemsökas av minnen ur sitt förflutna. Tillbakablickarna berättar en historia om barnslig svartsjuka och förvrängd verklighetsuppfattning, en historia som får ett tragiskt slut. Tematiken är som sagt klockrent freudiansk och rör sig kring Oidipuskomplexet samt den klassiska uppdelningen av kvinnan som madonna alternativt hora; inte precis ett nydanande koncept med andra ord.

Huvudskådespelartrion, det vill säga, Ralph Fiennes, Miranda Richardson och Gabriel Byrnes, gör ett bra jobb. Ändå lyckas inte filmen engagera utan upplevs som rent ut sagt långtråkig. Spider är mager, smutsig och galen, tystlåten och plågad. Det må vara synd om honom, men vem bryr sig? Avståndet mellan honom och publiken klarar regissören inte att överbrygga, och Spiders öde förblir hans ensak. Det bekommer en inte ett smack.

FILMENS WEBBPLATS >>

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör: Lydia Duprat