En tripp i tre dagar
Av Kerstin Gustafson

Bild: sf film

Spun
Regi: Jonas Åkerlund
Manus: Will De Los Santos och Creighton Vero
I rollerna: Jason Schwartzman, John Leguizamo, Brittany Murphy, Mena Suvari, Mickey Rourke, Peter Stormare m. fl.

Betyg:

Med jämna mellanrum kommer filmer som skildrar missbrukares liv och helvete som till exempel ”Trainspotting” 1996 och den förträffliga svenska ”Under ytan” 1997. ”Spun” är ytterligare en som dock handlar om drogen metamfetamin i stället för heroin vilket brukar vara det vanliga när en regissör vill visa hur en drog kan stjäla hundra procent av en människas liv. ”Spun” är en resa i metamfetaminets hjulspår med allt vad det innebär av brutal påtändhet, ångest, rastlöshet, kringflackande och en ständig kamp för att få tag på pengar och droger.

Den långfilmsdebuterande Jonas Åkerlund har en bakgrund inom reklam- och musikvideobranschen och det var när han producerade videor för Madonna, Cardigans och Prodigy med flera som han blev internationellt känd inom sitt område.

”Spun” fokuserar på en grupp med sex personer, de flesta i 20-årsåldern, som alla är slavar under sina missbruk. Spider Mike är en lokal smålangare som de flesta kommer till för att få sitt metamfetamin. Cookie är hans hysteriska flickvän. Ross är den som är minst fördärvad av dem men på god väg utför. ”Kocken” (The Cook, spelad av Mickey Rourke) är en något äldre man som sitter på ett motellrum och tillverkar drogen i bubblande och rykande glaskärl. Nikki är kockens flickvän som försörjer sig som strippa tillsammans med April som har ett slags förhållande med Ross. Frisbee bor i en husvagn med sin mor som har grava sociala problem. Det är ett påtänt virrvarr i tre dagar i en ”white-trash”-miljö där ingen egentligen når den andra utan alla driver runt planlöst och pratar förbi varandra.

I beskrivningen av filmen står det att ”Spun” tar dig med längre än ”Trainspotting” och Jonas Åkerlund säger i en intervju i FilmGuiden att ”själva tanken med filmen var att tränga in i ruset, hänga med”, vilket filmen också gör. Men även om ”Spun” är en mycket sevärd film med bra skådespelare, lysande filmteknik och en proffsig kombination av fiktion, humor och realism går det inte att påstå att den är unik i sin genre. Åskådaren fick följa med på hallucinationstrippar i ”Trainspotting” och ”Spun” känns snarare som ett hopkok av Quentin Tarantino, bröderna Cohen och David Lynch med en likartad rollista bestående av utflippade människor i bisarra miljöer. Även filmtekniken följer andras exempel med rappa klipp och en uppblandning med graffiti och seriekonst som vi har kunnat se i ”Trainspotting” och ”The Big Lebowski”. Jonas Åkerlund är ett grafiskt geni men idén är föga originell även om han drar den till sin spets.

Om man tycker om knarkfilmsgenren med dess karakteristiska språk där varje replik innehåller minst ett ”fuck”, ”bitch”, ”cunt” så bör man kanske gå och se ”Spun”. Om inte annat är det en fröjd att se Mickey Rourke som återuppstått från de glömda och som tveklöst visar vilken superstjärna han är i samma sekund han kommer in på scenen.

FILMENS WEBBPLATS >>

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör: Lydia Duprat