Film
Stereotypernas
parad
Av
Lydia Duprat
Bild: Sandrew-Metronome
State
and Main
Regi:
David Mamet
Manus: David
Mamet
I rollerna:
William H. Macy, Philip Seymour Hoffman, Charles
Durning, Patti LuPone, Sarah Jessica Parker, Clark Gregg, David Paymer
m.fl.
There's no business like show business. Den amerikanska filmindustrin är narcissistisk till sin läggning och därför dyker då och då en metafilm upp. State and Main är en sådan.
(Man skulle kunna säga att den här filmen är en lovsång till alla dessa oerhört engagerade och begåvade människor som på ett eller annat sätt jobbar inom den amerikanska filmindustrin. Människor som förvisso är djupt idiosynkratiska och därför mycket märkvärdiga. Filmen handlar även om alla de svårigheter denna kreativa strävan är förenad med.
Köpte ni det?)
I ett nötskal handlar State and Main om ett filmteam som ska påbörja inspelningen av ett historiskt drama vid namn "The Old Mill" ("Den gamla kvarnen"). Av ekonomiska skäl har de blivit tvungna att överge den stad där det var meningen att filmen skulle spelas in, och måste på mycket kort tid hitta ett nytt lämpligt inspelningsställe. De kommer till en liten stad i Vermont där ett flertal problem uppstår trots invånarnas stora förtjusning över projektet. Och här börjar stereotyperna staplas på varandra: den snygge medelålders aktören som ställer till problem genom sin dragning till minderåriga flickor; aktrisen som plötsligt drabbas av samvetskval och därför vägrar att göra den nakenscen som ingår i kontraktet; den unge och idealistiske manusförfattaren som tvingas till att göra radikala ändringar i sitt manus. Och så vidare.
Stereotyperna och den pretentiösa tonen till trots är State and Main delvis ganska kul att se. Bland annat är det roligt att för första gången få se William H. Macy i en roll där han inte spelar en psykiskt labil loser. Här spelar han regissören, en man med väldigt många problem att lösa men ingalunda misslyckad. Väldigt trevligt är också att få återse Philip Seymour Hoffman, som här spelar den hyperkänslige manusförfattaren med den äran. Hoffman är en mycket duktig aktör på väg att bli en mångfasetterad karaktärsskådespelare.
Överlag gör skådespelarna här goda prestationer. Jag har i övrigt inga synpunkter vad hantverket beträffar utan det som jag ifrågasätter är helt enkelt filmens berättigande.
Copyright © 2001, Kulturtidskriften Café Crème