He Is Back
Av Lydia Duprat

Bild: Columbia Tristar

Terminator 3: Rise of the Machines
Regi: Jonathan Mostow
Manus: John D. Brancato, Michael Ferris m. fl.
I rollerna: Arnold Schwarzenegger, Nick Stahl, Kristanna Loken, Claire Danes, David Andrews m. fl.

Betyg:

Arnold är tillbaka. Äntligen. Onekligen äldre och därtill totalt humorbefriad den här gången. Men ändå. Han är tillbaka.

Är man Arnold Schwarzenegger- eller Terminator-fan kan man inte annat än att glädjas över att ”Terminator 3: Rise of the Machines” äntligen är här. Undertecknad sållar sig till båda kategorierna och är följaktligen glad. Dock inte okritiskt glad utan snarare litet besviken. För den episka kvaliteten som så genomsyrade de tidigare Terminator-filmerna och då i synnerhet ”Terminator 2: Domedagen” är helt borta i ”T3”. Liksom gnistan.

Men så är det heller inte James Cameron som ansvarar för regin den här gången utan den vid jämförelse betydligt mindre erfarne Jonathan Mostow. ”Terminator 3: Rise of the Machines” är Mostows fjärde långfilm, och bland hans tidigare alster återfinns såväl kalkonen ”Beverly Hills Bodysnatchers” från 1989 som succén ”U-571” från 2000.

Det är inte så att ”T3” inte är en snygg actionspäckad science fiction-film; man kan knappast klaga på trollkonstnären Stan Wilsons robotar och maskeringskonst, lika litet som man kan klaga på de mycket skickligt koreograferade sammandrabbningarna mellan Schwarzeneggers ”goda” robot T-101 och Kristanna Lokens ”onda” T-X. Kristanna Loken i rollen som den extremt avancerade roboten vars hållning, gång och tomma blick emellertid röjer hennes maskinella natur vittnar om ett mycket gott samarbete mellan skådespelare och regissör.

Det som gör ”T3” till en mindre lyckad film än sina föregångare är avsaknaden av något så abstrakt och svårfångat som en viss atmosfär. Medan de tidigare Terminator-filmerna och då särskilt ”Terminator 2: Domedagen” ångade av en ödesmättad intensitet och en blandning av hopplöshet och tjurskalligt trots förmår inte ”T3” gripa åskådaren i samma utsträckning. Här läggs handlingen fram på ett sätt som talar till åskådarens intellekt snarare än till hans eller hennes sinnen. Det är elegant gjort men också aningen likgiltigt.

Ett annat minus är att Schwarzeneggers rollkaraktär här avklätts all komplexitet. Den värme som skänkte hans robot ett mått av mänsklighet i den förra filmen är oförklarligt borta liksom den milda ironin. Hans T-101 är trimmad och effektiv, men också en torrboll. En maskin och inget mer.

Tio åt har gått sedan John Connor, tillsammans med sin mamma och en omprogrammerad robot från framtiden, lyckades förhindra den katastrof som hotade mänskligheten. Den nu 22-åriga Connor (Nick Stahl) hoppas att hotet verkligen är undanröjt, men vågar inte riktigt tro på det. Därför lever han ur hand i mun, utan fast adress, utan fast jobb, utan kreditkort, i fullständig anonymitet. Det gör han rätt i, för hans liv svävar åter i fara. Och därför skickas ännu en omprogrammerad och självklart ohjälpligt föråldrad robot från framtiden – T-101 – för att skydda Johns liv mot maskinernas mördarrobot T-X.

Men den här gången är maskinernas mördarrobot inte bara ute efter John utan har betydligt fler offer på sin dödslista. Ett av dem är den intet ont anande veterinären Kate Brewster (Claire Danes), som tillsammans med John och med T-101:s hjälp får göra sitt bästa för att klara livhanken. Filmens slut låter ana att en uppföljare kan komma att bli aktuell, beroende på Schwarzeneggers politiska planer och fansens tjat. Och en uppföljare kan verkligen behövas, för ett snopnare slut på Terminator-sviten än det här kan man knappast tänka sig.

Ändå är ”Terminator 3: Rise of the Machines” en så storslagen produktion att man inte kan hjälpa att fascineras och ryckas med. ”T3” vittnar om ett säkert handlag hos ett stort antal proffs, vars förenade insatser har åstadkommit ett sofistikerat hantverk och en mycket sevärd film – alla de ovannämnda bristerna till trots.

FILMENS WEBBPLATS >>

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör: Lydia Duprat