Suggestiv skräck
Av Lydia Duprat

Bild: UIP

The Ring
Regi: Gore Verbinski
Manus: Kôji Suzuki, Ehren Kruger
I rollerna: Naomi Watts, Martin Henderson, David Dorfman, Brian Cox, Jane Alexander m. fl.

Betyg:

"The Ring" är en amerikansk remake av Hideo Nakatas ”Ringu” från 1998. Den sistnämnda filmen blev en enorm succé i Japan, Asien och annorstädes när det begav sig och har på vissa håll fått kultfilmstatus. Självklart kunde jänkarna inte motstå frestelsen att göra sig en hacka på ett koncept som redan visat sig gå hem hos publiken.

Intressant nog är den amerikanska versionen ett strå vassare än sin japanska förlaga. Man har i görligaste mån varit trogen Kôji Suzukis originalmanus men har samtidigt renodlat handlingen, rensat bort för handlingen irrelevanta tvetydigheter och därmed åstadkommit en redigare dramaturgi eller i vart fall något som i våra västerländska ögon känns tätare och ”mer logiskt”.

”The Ring” är till yttermera visso betydligt kusligare än ”Ringu”. Den ångestladdade stämningen går inte att ta miste på. Filmmusik, scenografi och ljussättning samverkar friktionsfritt och åstadkommer en atmosfär genomsyrad av dysterhet och olycksbådande spänning.

Enligt den senaste vandringssägnen i stan dör folk efter att ha sett en viss videofilm. Precis då man sett klart filmen ringer telefonen och en otäck röst meddelar att man kommer att dö om sju dagar. En kvinnlig journalist, Rachel Keller (Naomi Watts), vars systerdotter nyligen dött under mystiska omständigheter i samband med videotittande, börjar gräva i historien om den dödsbringande filmen. Hon hittar bandet med filmen, ser den och mycket riktigt ringer telefonen direkt efter det. ”Sju dagar”, viskar den spöklika rösten.

Rachel ber sin före detta kille, Noah (Martin Henderson), som är videoexpert och tekniknörd, om hjälp. Hon vill analysera filmen i försök att ta reda på dess ursprung. Också Noah ser filmen, och av misstag gör även deras gemensamma son Aidan (David Dorfman) det. Nu har Rachel och Noah mindre än en vecka på sig att försöka hitta roten till samt neutralisera förbannelsen; i annat fall kommer de alla att dö. Deras efterforskningar leder snart till en kvinna vid namn Anna Morgan, en tidigare framgångsrik och firad hästuppfödare och ryttare som begått självmord efter det att hennes hästar oförklarligt drabbats av en sorts psykos och dränkt sig.

Den kusliga stämningen i ”The Ring” når sin kulmen under en särskilt effektfull och riktigt hjärtslitande scen. Rachel befinner sig ombord på en båt på väg till ön där Anna Morgan hade sin hemvist. I lastutrymmet färdas en häst som blir så uppskrämd av Rachels närvaro - hon är ju ”märkt” av förbannelsen - att han bryter sig loss från sin gallerförsedda spilta, flyger över bilar och människor, rusar i panikslagen karriär mot relingen och kastar sig överbord.

I fråga om scenografi och effekter påminner ”The Ring” en hel del om Hideo Nakatas ”Dark Water”, som visades på Stockholms Filmfestival förra året. Det regnar oavbrutet och döden tillkännager sin ankomst medelst rinnande vatten och vattenpölar. Fotot har ett blåaktigt skimmer och ljussättningen skänker filmen en bister skymningskänsla. Å andra sidan har ”The Ring” berikats med ett antal andra visuella effekter som förstärker känslan av övernaturlighet.

Ett klart minus är regissörens idé om hur de döda ska se ut – som vattensjuka lik efter att ha legat på botten av en sjö i flera dagar. Den fåniga effekten irriterar och gör ”The Ring” en stor otjänst. Bortsett från detta är ”The Ring” en sevärd skräckfilm som bjuder på några riktigt gripande och minnesvärda scener.

FILMENS WEBBPLATS >>

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör: Lydia Duprat