 |
|
|
the village
FILMENS WEBBPLATS >>
| Betyg: |  |
Efter den kritik som hans förra film, ”Signs”, blivit föremål för har M Night Shyamalan tydligen dragit öronen till sig och bestämt sig för att vara försiktigare inför sitt nästa projekt. Alltså förklär han sin nya film, ”The Village”, till ett drama – ett kostymdrama till och med. Men Shyamalans avsikt är, och har alltid varit, att skrämmas. Därom råder inget tvivel om man betänker hans produktion till dags dato. Och för ändamålet begagnar han sig helst av övernaturliga motiv. Så även här.
Shyamalan lyckas förhållandevis väl med sitt uppsåt att sätta skräck i publiken, men han gör det inte på något vidare originellt sätt. ”The Village” påminner om gamla goda ”The Blair Witch Project”, och det i så måtto att man får en känsla av déjà vu: been there, done that. Om man nu trodde att Shyamalan höll sig för god för att sno från andra hade man tydligen fel.
Om man bortser från det spekulativa med ”The Village” är filmen intressant ur vissa aspekter. Rollfigurerna får ta stor plats och är fint utmejslade. Rollbesättningen är både överraskande och inspirerad, och skådespeleriet är inte så pjåkigt, det vill säga med undantag för Joaquin Phoenix som spelar över som den grubblande, fåordiga och dystra Lucius Hunt.
”The Village” handlar om en grupp människor som lämnat den ”ondskefulla staden, befolkad av ondskefulla människor”, och tagit sin tillflykt till ödsliga trakter. Byn är självförsörjande och helt avskuren från omvärlden, omringad som den är av vildmark där fasansfulla varelser sägs dvälja. Medlemmarna i de äldstas råd, företrädesvis deras ledare, Edward Walker (William Hurt), erinrar ungdomarna om den pakt som ska ha ingåtts mellan byns invånare och ”dem som man inte talar om” – de som bebor skogarna – för länge sedan: så länge som människorna låter bli att inkräkta på varelsernas revir avstår dessa från att attackera människorna. Gränsen mellan det lilla samhället och skogen är mycket tydlig och väl bevakad och får inte överträdas; rött är en förbjuden färg: den måste till varje pris undvikas då den drar till sig varelserna. Dessa och andra ritualer ämnade att hålla faran stången reglerar livet i byn. Men en dag börjar märkliga och skrämmande saker inträffa. Kadaver efter tamdjur påträffas här och var; grisar har flåtts och fåglar plockats på alla sina fjädrar. En natt slår vaktposten larm: en skräckinjagande gestalt har setts strosa omkring i byn. Folk flyr i panik och låser in sig själva och de sina.
Emellertid är allt inte riktigt som det verkar, och förklaringen kanske ligger hos alla de hemligheter som byns invånare ruvar på. Det är här som filmens förmenta dramatiska aspekter ligger: i allt som är fördolt, outtalat och kväst. Men bybornas känsloliv och konflikter engagerar inte; deras glädje- och sorgeyttringar övertygar inte. Det enda som är trovärdigt är deras rädsla.
Som rysare är ”The Village”
en helt okej film. Problemet är att den gör anspråk på
att vara något annat, något mer. Den gör anspråk
på att förmedla ett existentiellt budskap. Men här är
Shyamalan ute på hal is. Han har inget budskap att komma med och
det är heller inte hans bevekelsegrund till att göra film. Hans
egentliga ärende genomskådas och det snabbt. Han maskerar sin
film till något den inte är och blir demaskerad i stället. 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.