Till Café Crème Film!
                                         ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
  HEM NYHETER ARTIKLAR CC:S BETYGSKALA REDAKTIONEN

Ett tips till filmtittare

Har du någonsin tänkt på vad film är för dig? Du ser en film (förmodligen en Hollywoodproduktion), tycker den är bra eller dålig eller sådär och lämnas med ett minne av den, ett intryck. Detta minne kan vara svaret på vad filmen varit för dig.

Vittorio de Sicas "Cykeltjuven" från 1948 är en film som tål att ses många, många gånger.

Din kompis har nyligen varit på bio. Ni möts och du frågar vad det var för film. Kompisen svarar med att återge handlingen och nämner eventuellt namnen på de skådisar som varit med. Och det är just detta som filmen är för många, en berättelse och ett skådespel.

Många filmteoretiker och filmskapare har irriterat sig på detta. De menar att filmen inte får låsas in i det litterära eller teatrala fältet. Filmen är ju en egen konstart med en egen själ. Det är fotografiska bilder i rörelse som kan klippas ihop till en filmatisk helhet och visas i samband med ljud. Och om man tänker på det arbete som ligger bakom en filmproduktion förstår man att dialogerna och skådespelet bara är en del av det hela.

Har du någonsin tänkt på den nästan oändliga lista av medverkande som följer efter att filmens berättelse tagit slut? Alla har självklart tänkt på den. Det är under denna del som många bestämmer sig för att lämna salongen eller stänga av teven. Och det är under denna del som namnen på de tappra arbetarna listas upp, för en publik som inte längre sitter kvar. Någon har jobbat med sminket, varit ansvarig för kostymer, scenografin, ljudet, ljuset, fotografit, rollbesättningen, koreografin, regin, klippningen etcetera etcetera etcetera... Listan är som sagt lång på alla som bidragit till filmens helhet. Ändå fokuserar så många enbart på intrigen och låter de andra elementen passera obemärkta förbi. Det gjorde jag också innan jag läste filmvetenskap.

Bland det första som jag lärde mig i det ståtliga filmhuset var att filmen inte är slut förrän den absolut sista bilden/texten har visats på skärmen, och att lämna salongen innan det är inte tillåtet. Föreläsaren var Trond Lundemo, rektor för filminstitutionen. (En stilig norrman litet lik en blandning av Kirk och Michael Douglas.) Han sa också att en bra film kan ses hur många gånger som helst och för varje gång ge en annorlunda upplevelse. För en riktigt bra film kommer fram först när man upptäckt alla dess element och förstått hur de samspelar med varandra. Och det krävs en aktiv publik för att det ska kunna upplevas.

Så ett tips till alla filmtittare inför nästa filmtitt är att öppna både ögonen och öronen. Var observant och lägg märke till samspelet inte bara skådespelet. Hur jobbar fotografen, funkar det med regin? Klipps bilderna ihop i takt med musiken, och vad är det egentligen för musik och varför? Att medvetet uppleva en film är givande, roande och upplyftande. Och det är värt att ta vara på. Det finns så många filmer där ute, och många av dem väntar bara på att upplevas om och om och om igen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.
Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat