En spelar två i humoristisk film
Av Lovisa Lundh-Duprat

BILD: COLUMBIA TRISTAR

Tur & retur
Manus och regi: Ella Lemhagen
I rollerna: Amanda Davin, Helena af Sandeberg, Torkel Petersson, Jørgen Langhelle, Ia Langhammer, Julia Ragnarsson m. fl.

Betyg:

Filmen börjar hos Martin som bor med sin mamma i Stockholm. Han ska till sin pappa i Norrland. På flygplatsen träffar han Julia, en tjej som är som en kopia av Martin. Hon bor med sin pappa i Stockholm och ska till sin mamma i Malmö.

Varken Martin eller Julia vill åka dit de ska, och det är då Julia får idén: hon och Martin ska byta plats, hon ska till Norrland och Martin till Malmö. Martin är tveksam men hinner inte protestera förrän de har bytt jackor och väskor. Martin och Julia byter världar och möter både äventyret och kärleken.

”Tur & retur” är en svensk film som liknar den amerikanska ”Föräldrafällan” i den mening att regissören Ella Lemhagen också använt idén att göra en person till två. Huvudrollen – både Martin och Julia – spelas mycket bra av Amanda Davin. Jag gillar den här sortens handling med en person som spelar två skilda människor. Men till skillnad från ”Föräldrafällan” är barnens avsikt inte att hjälpa till att återförena sina föräldrar. Snarare är det ett sätt för dem att protestera mot att ständigt behöva pendla mellan föräldrarna.

”Tur & retur” är bra, rolig och… ja, lite udda. Julia blev en favorit, hon var tuff och struntade i det mesta, medan Martin var blyg och mest tänkte på Robert Wells och på att spela piano. Nackdelen med filmen var att den började väldigt snabbt med att Martin och Julia träffas på flygplatsen och sedan är de plötsligt i väg. Man fick aldrig riktigt lära känna dem i deras hemmiljö.

Annars är ”Tur & retur” en humoristisk, välgjord och rätt så spännande film, och alla rollerna spelades mycket bra.

Copyright © 2003, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör: Lydia Duprat