Om varför man ska älska film
enligt ett tonårsjag
Av Nicole Wallenrodhe
För några dagar sedan gick
jag igenom lite gamla grejer som låg sparade på datorn. En
riktigt rolig resa blev det, när jag läste uppsatser och noveller
och dikter från skoltiden. Det allra bästa trots allt var en
kort artikel som jag skrivit för skoltidningen på gymnasiet
för ett par år sedan. Den handlade om film, närmare bestämt
om varför man ska älska film. I dag har jag läst filmvetenskap
på universitetet, och jag vågar säga att jag vet lite
grann om detta medium. När jag skrev artikeln för skoltidningen
var jag arton år, och hade inte läst mer om film än den
text som fanns på baksidan av omslagen till mina videokassetter.
Ändå visste jag varför jag älskade film. I dag är
jag färgad av allt från franska filmteoretiker som André
Bazin och 1920-talets avantgardecineaster med sina manifest för den
rena filmen. Skulle jag i dag skriva om varför man bör älska
film skulle jag blint referera till dessa teorier om vad en “bra”
film är eller bör vara etcetera. Artikeln från skoltidningen
är därför mer värdefull nästan. De argument jag
försöker lägga fram är äkta, mina egna, utan
några akademiska teoriers influenser. Här får ni läsa
den själva. Det kan vara kul.
|
Humphrey Bogart i "Casablanca". |
Varför älska film
Varje år spenderas enorma summor på
att producera film. ”Pearl Harbor”, som är den hittills
dyraste filmen, kostade producenten Jerry Bruckheimer över 150 miljoner
dollar att spela in. Bara i Stockholm finns det cirka 25 biografer. Varje
fredag har dessa premiärer på filmer som i förväg
recenserats i bland annat Filmkrönikan och Bionytt. De flesta förorter
har i dag en egen videobutik med ett sortiment av cirka 7 000 filmer.
Och bara på svensk teve visas omkring 50 filmer varje vecka. Det
går inte att förneka - film har fått en rejält stor
plats i vårt samhälle.
Redan på slutet av 1800-talet börjar
filmens historia. Det började med stumfilmer, men utvecklingen skedde
successivt och på 1920-talet kunde man se filmer med både
röster och musik. I maj 1927 hölls den första Oscarsgalan
i USA och sedan dess har den fortsatt och blivit en årlig tradition
i filmvärlden. I år sågs Oscarsgalan av mer än en
miljard människor.
På 1940- och 1950-talen, som med andra ord kallas för nöjets
tid och “de glada“, blomstrade filmandan till ordentligt.
Flera filmstjärnor, i dag kallade legender, fick sina stora genombrott
och medverkade i filmer som vi numera kallar klassiker. Många regissörer
bidrog med filmer som även i dag spelas på teve och behåller
populariteten hos publiken. Alfred Hitchcock gav oss skräckklassiker
som ”Psycho” och ”Fåglarna”, för att
nämna några. Michael Curtiz gjorde dramaklassikern ”Casablanca”,
där vi möter Humphrey Bogart tillsammans med svenska stjärnskottet
Ingrid Bergman i ett svartvitt romantiskt Marocko. Inte minst dessa två
filmskapare har gjort sig en plats i filmhistorien och gett oss möjligheten
att få “uppleva” hur det var förr.
Att intresset för film är stort i dag
är inte lätt att undgå. Filmtittandet har blivit ett alternativt
nöjesområde och många väljer att gå på
bio eller hyra film för att förgylla sin vardag. Men vad är
det egentligen vi gillar med film? Vad är det som lyckas fängsla
miljontals människor att lägga ned timmar av sin tid på
att titta på dessa inspelade rörliga bilder? Jag, som är
en stor filmälskare själv, kan komma på flera argument.
Det många inte tänker på är att film har så
mycket mer att erbjuda än bara några timmars skådespel.
När vi sitter där framför filmduken/teveskärmen har
vi en möjlighet till upplevelser. Tack vare kombinationen av rörlig
bild och ljud kan vi känna oss glada, ledsna, rädda, oroliga,
misstänksamma... ja, listan är oändlig. Film är som
ett slags terapi som kan verka både avslappnande och upphetsande.
Med dess budskap ger den oss både kunskap och förståelse.
Vi kan uppleva vardagliga händelser som vänskap och familjerelationer.
Vi kan uppleva historiska ögonblick som Columbos upptäckt av
Amerika eller den franska revolutionen. Vi kan uppleva katastrofer som
krig, olyckor som Titanic och, kanske populärast av allt, den “perfekta
kärleken” som Romeo och Julia. Bara denna möjlighet att
kunna försvinna från sin vardag och sjunka in i en annan värld
är en härlig befrielse. Inte minst därför bör
man älska film.
Film kan även fungera som en “tidsbevarare”. Varje film
som skildrar sin tids verklighet ger kommande generationer en chans att
uppleva den gångna tiden. Jag tror knappast att jag själv skulle
ha lika tydlig bild av hur folk levde förr, om jag inte sett dessa
filmer. Upplevelser skapar förståelse. Film kan få oss
att förstå andras situationer genom att skildra händelser
som vi själva inte upplevt. På detta sätt är film
inte bara en nöjesprodukt utan också en förmedlare. Trots
detta är det viktigt att inte jämföra film med dagspress
och nyheter. Mitt i den filmatiska skildringen måste man bara minnas
att film fortfarande är film även om den baserats på en
verklig händelse.
Film är kultur. Kultur som innefattar flera
konstområden, bland annat skådespel, bildkonst, musik och
litteratur. Man måste skapa en film. För att skapa måste
man kunna. Och för att kunna skapa en bra film måste man vara
begåvad, ha ett brinnande intresse för film och en vilja. Jag
kallar filmskapare för konstnärer och jag kallar film för
konst. Givande konst med givande möjligheter. När jag har haft
en dålig dag så tittar jag på film. När jag har
haft en bra dag och vill göra den ännu bättre så
tittar jag på film. Film är som en räddare i nöden.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck
eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.
|