Till Café Crème Film!
                                         ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
  HEM NYHETER ARTIKLAR CC:S BETYGSKALA REDAKTIONEN

Om varför man ska älska film enligt ett tonårsjag

För några dagar sedan gick jag igenom lite gamla grejer som låg sparade på datorn. En riktigt rolig resa blev det, när jag läste uppsatser och noveller och dikter från skoltiden. Det allra bästa trots allt var en kort artikel som jag skrivit för skoltidningen på gymnasiet för ett par år sedan. Den handlade om film, närmare bestämt om varför man ska älska film. I dag har jag läst filmvetenskap på universitetet, och jag vågar säga att jag vet lite grann om detta medium. När jag skrev artikeln för skoltidningen var jag arton år, och hade inte läst mer om film än den text som fanns på baksidan av omslagen till mina videokassetter. Ändå visste jag varför jag älskade film. I dag är jag färgad av allt från franska filmteoretiker som André Bazin och 1920-talets avantgardecineaster med sina manifest för den rena filmen. Skulle jag i dag skriva om varför man bör älska film skulle jag blint referera till dessa teorier om vad en “bra” film är eller bör vara etcetera. Artikeln från skoltidningen är därför mer värdefull nästan. De argument jag försöker lägga fram är äkta, mina egna, utan några akademiska teoriers influenser. Här får ni läsa den själva. Det kan vara kul.

Humphrey Bogart i "Casablanca".

Varför älska film
Varje år spenderas enorma summor på att producera film. ”Pearl Harbor”, som är den hittills dyraste filmen, kostade producenten Jerry Bruckheimer över 150 miljoner dollar att spela in. Bara i Stockholm finns det cirka 25 biografer. Varje fredag har dessa premiärer på filmer som i förväg recenserats i bland annat Filmkrönikan och Bionytt. De flesta förorter har i dag en egen videobutik med ett sortiment av cirka 7 000 filmer. Och bara på svensk teve visas omkring 50 filmer varje vecka. Det går inte att förneka - film har fått en rejält stor plats i vårt samhälle.

Redan på slutet av 1800-talet börjar filmens historia. Det började med stumfilmer, men utvecklingen skedde successivt och på 1920-talet kunde man se filmer med både röster och musik. I maj 1927 hölls den första Oscarsgalan i USA och sedan dess har den fortsatt och blivit en årlig tradition i filmvärlden. I år sågs Oscarsgalan av mer än en miljard människor.

På 1940- och 1950-talen, som med andra ord kallas för nöjets tid och “de glada“, blomstrade filmandan till ordentligt. Flera filmstjärnor, i dag kallade legender, fick sina stora genombrott och medverkade i filmer som vi numera kallar klassiker. Många regissörer bidrog med filmer som även i dag spelas på teve och behåller populariteten hos publiken. Alfred Hitchcock gav oss skräckklassiker som ”Psycho” och ”Fåglarna”, för att nämna några. Michael Curtiz gjorde dramaklassikern ”Casablanca”, där vi möter Humphrey Bogart tillsammans med svenska stjärnskottet Ingrid Bergman i ett svartvitt romantiskt Marocko. Inte minst dessa två filmskapare har gjort sig en plats i filmhistorien och gett oss möjligheten att få “uppleva” hur det var förr.

Att intresset för film är stort i dag är inte lätt att undgå. Filmtittandet har blivit ett alternativt nöjesområde och många väljer att gå på bio eller hyra film för att förgylla sin vardag. Men vad är det egentligen vi gillar med film? Vad är det som lyckas fängsla miljontals människor att lägga ned timmar av sin tid på att titta på dessa inspelade rörliga bilder? Jag, som är en stor filmälskare själv, kan komma på flera argument.

Det många inte tänker på är att film har så mycket mer att erbjuda än bara några timmars skådespel. När vi sitter där framför filmduken/teveskärmen har vi en möjlighet till upplevelser. Tack vare kombinationen av rörlig bild och ljud kan vi känna oss glada, ledsna, rädda, oroliga, misstänksamma... ja, listan är oändlig. Film är som ett slags terapi som kan verka både avslappnande och upphetsande. Med dess budskap ger den oss både kunskap och förståelse. Vi kan uppleva vardagliga händelser som vänskap och familjerelationer. Vi kan uppleva historiska ögonblick som Columbos upptäckt av Amerika eller den franska revolutionen. Vi kan uppleva katastrofer som krig, olyckor som Titanic och, kanske populärast av allt, den “perfekta kärleken” som Romeo och Julia. Bara denna möjlighet att kunna försvinna från sin vardag och sjunka in i en annan värld är en härlig befrielse. Inte minst därför bör man älska film.

Film kan även fungera som en “tidsbevarare”. Varje film som skildrar sin tids verklighet ger kommande generationer en chans att uppleva den gångna tiden. Jag tror knappast att jag själv skulle ha lika tydlig bild av hur folk levde förr, om jag inte sett dessa filmer. Upplevelser skapar förståelse. Film kan få oss att förstå andras situationer genom att skildra händelser som vi själva inte upplevt. På detta sätt är film inte bara en nöjesprodukt utan också en förmedlare. Trots detta är det viktigt att inte jämföra film med dagspress och nyheter. Mitt i den filmatiska skildringen måste man bara minnas att film fortfarande är film även om den baserats på en verklig händelse.

Film är kultur. Kultur som innefattar flera konstområden, bland annat skådespel, bildkonst, musik och litteratur. Man måste skapa en film. För att skapa måste man kunna. Och för att kunna skapa en bra film måste man vara begåvad, ha ett brinnande intresse för film och en vilja. Jag kallar filmskapare för konstnärer och jag kallar film för konst. Givande konst med givande möjligheter. När jag har haft en dålig dag så tittar jag på film. När jag har haft en bra dag och vill göra den ännu bättre så tittar jag på film. Film är som en räddare i nöden.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat