ÅRGÅNG 5 — HÖSTEN 2005
Vad är Café Crème? Vi på Café Crème Nyhetsbrev Kontakt Länkar
Pseudo Intryck Prosa Lyrik Arkiv

CAFÉ CRÈME I VÅR

A R T I K L A R
Scen: Singoalla i Hagaparken
Klippdockor från 60-talet
Läst: Choklad. Fakta, historia, passion
Läst: Samurajsommar
Läst: Den amerikanska flickan
Läst: Terra Nullius
Läst: Vetenskap eller villfarelse
Läst: Simos drömmaren
Läst: Den fula prinsessan
Läst: LBD
Läst: Silverapan
Läst: Skulden
Läst: Eragon - Arvtagaren
Fugu: Dödligt gott
Kvinnliga faraoner
"Saltis" i Saltsjöbaden?
Utdöd? Du skämtar väl!
The Spider Rules!
Fredag den trettonde
Konst: Angående konst och frihet
Musik: Something to Be Shared
Musik: Timeless Music
Musik: Summertime at Dalhalla
Läst: Björns bokkrönika våren 2005
Läst: Anne Franks dagbok
Läst: Orre, trast och trana
Läst: Dorés bibel
Läst: Sabotage
Läst: Mörkrets tjänare
Läst: Boktips inför hängmattan
Scen: Platonov
Foto: Färgsprakande provokation
Scen: Aprilhäxan
Utrotat djur Australiens heliga Graal
En skandalkarriär värd att belysa
I sus och dus med Brus
Berlin andra gången gillt
Könsroller under bronsåldern
Kristian II: Tyrann eller älskad kung?
Kuba: ständigt mot friheten
I den verkliga diktaturen
Destruktiviteten är en konstant
Katja Timgren får Slangbellan
Läst: Bläckhjärta
Läst: Kejsarens magi
Läst: Lucindas hemlighet
Läst: Da Vinci-koden
Läst: Terra Hexa
Läst: Stjärnornas stad
Läst: Åklagare är en som lagar bilar
Läst: Idun - Sagan om Valhalla

P R O S A
Långt hemifrån

L Y R I K
Dikter från Kuba

P S E U D O
Hur man ger sin katt ett piller

I N T R Y C K
Fisketur med Moses


Gratisdatorns dagar är här

När jag var tolv köpte min far en dator för att underlätta sitt arbete med bokföring och redovisning. Datorn var en så kallad IBM-kompatibel PC och med andra ord en sorts tråkig och klumpig jätteburk. Ville man ha kul med datorn var det ju bara Amiga eller Atari som då gällde.

foto: freefoto.com

Hela paketet med skärm, burk, tangentbord, mus och ett nionålars svartvit matrisskrivare kostade enorma tjugofemtusen kronor år 1987, vilket motsvarar sisådär 40 000 kronor i dag. Och vad fick man för pengarna? Tja, en 8086-processor med en klockfrekvens på 8 MHz, ett arbetsminne på 640 kilobyte, en hårddisk på 20 megabyte och CGA-grafik, som alltså kunde visa text med åtta olika färger samtidigt, mot svart bakgrund. Diskettstationen var avsedd för 5,25 tumsdisketter. Operativsystemet var MS-DOS, version 5 vill jag minnas. Datorn hade inte ens tillräcklig prestanda för att köra Windows 2, som var den dåvarande versionen. En tung investering, men väl värt pengarna givet den effektivitetsvinst som det resulterade i, tyckte farsan.

Med andra ord: en dator var svindyr och ändå nästan värdelös med dagens mått mätt. Som en elektrisk skrivmaskin och räknemaskin med ett långtidsminne. Att skaffa en var helt utom räckhåll för de flesta, i synnerhet eftersom det var långt ifrån självklart vad man skulle använda den till.

Från denna situation har utvecklingen lett fram till någonting helt annat. Någonting mycket fascinerande. Inget skrivbordsarbete kan i dag utföras utan hyfsat nya persondatorer, som kan hantera de senaste versionerna av de programvaror som blivit de facto-standard eller praxis att använda. Används inte de programmen blir det svårt att utbyta information och göra affärer med andra organisationer och företag. Kapacitetsspiralen snurrar uppåt allt fortare och fortare, inom både hårdvara och mjukvara.

Som följd av detta översvämmas samhället i dag av datorer som utrangerats från företag och privata hem därför att de betraktas som elektronikskrot, hopplöst föråldrade maskiner som inte längre kan göra det jobb som krävs. Detta är en dom som inte sällan är felaktig. Det som kanske stoppar en dator från att köra den senaste och tyngsta versionen av ett visst välkänt amerikanskt operativsystem och även fungera som hemmabio och spelmaskin är inget som hindrar att datorn används med andra, mindre kapacitetskrävande mjukvaror för kontorsarbete, internetsurfning, e-post, bildbehandling och musikuppspelning.

De datorer som i dagsläget slängs i containrar för elektronikskrotåtervinning när större företag skaffar nya datorer har en kapacitet som definitivt är god nog för ovannämnda sysslor. En processor på 400 MHz, ett arbetsminne på 256 MB, CD-läsare och en hårddisk på 6-8 GB är vad som behövs till en dator som fungerar för allt utom spel, video och Microsofts senaste operativsystem och kontorsprogram. Jag hävdar att i dag är en dator gratis.

Genom att ta hand om ett antal utrangerade datorer och diverse tillbehör kunde jag sätta ihop en PC med dubbla 200 Intel MHz Pentium-processorer, ett hopplock av arbetsminnen som summerade till strax över 300 MB, två hårddiskar på vardera 3 GB samt en 24x CD-läsare och dubbla 3,5-tums diskettstationer. Den tillgängliga bildskärmen var inte så imponerande med sina 14 tum, men fungerade. Eftersom datorerna vars delar jag använde hade stått i företagsnätverk fanns det flera närverkskort att välja mellan. Jag installerade mjukvara från Microsoft av lite äldre datum – Windows 98 och Office 97 – samt skaffade gratis ZoneAlarm brandvägg från ZoneLabs och gratis AVG antivirus från Grisoft.

Om jag gjort samma sak i dag skulle jag inte ha använt en gammal Windowsversion (som är ökänd för sin instabilitet och många buggar) som operativsystem utan i stället Linux, vilket skulle vara ett lättare lass att dra för datorn – och gratis. Office 97 skulle få stryka på foten till förmån för det mycket konkurrenskraftiga och kostnadsfria kontorsprogramspaketet Open Office (finns på openoffice.org). I stället för Internet Explorer och det ständigt virusutsatta MS Outlook skulle jag installera det likaledes gratis surf- och mejlprogrammet Mozilla, som också har inbyggda verktyg för HTML-editering, IRC-chat med mera. Tack vare teknikutvecklingen och tack vare mjukvaruutveckling med öppen källkod är det i dag bara att gå ut och hämta de delar som behövs. Bara samla ihop dem, hårdvarukomponenter och mjukvaror. En dator är i dag gratis.



- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.

Copyright © 2004, Kulturtidskriften Café Crème
Webbredaktör:
Lydia Duprat