Ikea- det så kallade prisvärda varuhuset
Av Nazneen Ayaz

I dagarna har jag flyttat till en ny lägenhet. Med anledning av detta har jag också spenderat ofantligt mycket tid på en av Sveriges främsta exportsuccéer. Just det, jag talar om Ikea. Varuhuset som är lika svenskt som knäckebröd och surströmming. Parollen för detta familjeäventyr är ”möbler för alla plånböcker” och ”genom att du hjälper till, så kan vi hålla låga priser”. Med ”hjälper till” menar Ikea att man själv får hämta varorna på ”tag-själv-lagret” och själv montera ihop möblerna där hemma. Varuhuset är väldigt stolt över att kunna leverera så många möbler i platta paket. Billigt och behändigt. Smart och praktiskt.

Men stämmer detta verkligen alltid? Ta det här med att det skulle vara så billigt. Här är ett exempel på hur det kan se ut: Fåtölj för bara 400 kr, ett kap! Tittar man närmare på prislappen står det, i små, små bokstäver: ”gäller endast naturklädsel (fastän visningsexemplaret är klätt i blått tyg). För övriga klädslar tillkommer 300 kronor”. Vips! var den billiga fåtöljen inte lika billig längre, 300 kronor har blivit till 700 kronor. Ett annat exempel: ”Bord, endast 200 kr”. Bordet som visas upp är målat, men synar man prislappen står det ”i obehandlat trä, lasera vid behov och måla gärna”. Snacka om vilseledande marknadsföring! Ikea är duktiga på det här med att få sina kunder att spendera mer pengar än vad de tänkt från början. Det är väl också hela tanken med att man måste gå igenom hela det gigantiska varuhuset för att ta sig ut därifrån. Det är lätt hänt att gå vilse om man avviker från ”huvudvägen”, plötsligt hamnar man på porslinsavdelningen när man ville gena till sängavdelningen. Förtvivlat undrar man om man är fast i varuhuset till stängningsdags.

Vid ett av mina Ikea-besök köper jag flera saker samtidigt och får mot en summa sakerna hemkörda. Jag börjar förväntansfullt montera och ställa i ordning dem. Verktyg från Clas Ohlson har inhandlats, dagen till ära. Allt väl, tills jag kommer till skrivbordet. Det är en kombination av en valfri bordsskiva och valfria ben (Ikea är valmöjligheternas varuhus). Jag börjar med att skruva in de fyra stålplattorna på bordsskivans undersida, som benen ska monteras på. Sedan är det dags att fästa skruvar i de svarta, prisvärda bordsbenen.

Skruvarna går bara att fästa i ett av bordsbenen, sedan säger det stopp. Vad märkligt, tänker jag. Jag åker till Ikea nästa dag, med skruvsatsen. Efter att en av de anställda provskruvat i ett bordsben, får jag nya skruvar. De jag fått var tydligen defekta. Det gick ju smidigt att fixa, tänkter jag och åker hem igen. Sedan gör jag ett nytt försök. Skruvarna går att fästa i ännu ett av bordsbenen, innan det åter igen säger stopp. Vad nu då, tänker jag och upptäcker efter en stund att de övriga två benen är felborrade. Dagen därpå ringer jag till varuhuset. De meddelar mig om att jag kan välja mellan att få nya bordsben hemskickade eller att åka till varuhuset och hämta dem personligen. I båda fallen måste jag returnera de bordsben jag köpt. Om jag väljer att bara returnera de delar av paketet som är defekta, måste jag åka till Ikea och göra det. Det var ett mödosamt företag att skruva in de tjugo skruvarna till stålplattorna i bordsskivan, de skulle jag behöva skruva upp och skruva in igen om jag väljer att returnera hela paketet. Därför återstår det bara att ta sig till Ikea på nytt. Då jag inte har tillgång till bil tar det ett tag och bordsbenen är hyfsat tunga och inte alltför behändiga att bära för hand.