Venetianska kurtisaner
Eller renässansens lyxprostituerade
Av Maud Lagerborg

I bland annat Venedig fanns under renässansen så kallade kurtisaner, ett slags flärdfulla och tämligen bildade överklassprostituerade. Många av dem hade det så gott ställt att de hade flotta hem och garderober värdiga kungligheter. En del fungerade som adelns mätresser, medan andra var affärskvinnor med nya kunder varje kväll. De kan också beskrivas som en sexualiserad version av aristokratiska kvinnor. Dock stod de utanför det sociala skyddsnät respekterade kvinnor hade, och var tvungna att klara sig själva.

Tidvis var det emellertid rentav svårt att skilja kurtisanerna från adeln, och för att komma tillrätta med detta problem skapades lagar som reglerade klädedräkten. Ingen prostituerad, det vill säga också kurtisanerna, fick hädanefter bära guld, silver eller silke. Även halsband, pärlor och ädelstensinfattade eller släta ringar blev förbjuden frukt för dem. Naturligtvis ignorerades dessa lagar av i stort sett alla.

Veronica Franco (ca 1546-1591) var bildad och skrev dikter. Tavlan är målad av Jacoppo Tintoretto.

Lagstiftningen hade till syfte att skydda Venedigs så kallat respektabla kvinnor, medan förekomsten av flärdfulla kurtisaner samtidigt visade på stadens välstånd. Detta var styresmännen väl medvetna om, något som förefaller något paradoxalt.

Hur såg de då ut? Ja, det finns målningar av en del av dem, och klädedräktens material tycks ofta ha varit kostbart. De hade också ofta iögonenfallande frisyrer. Vare sig samtiden ville det eller ej, var det ofta kurtisanerna som skapade modet, även om deras kläder var betydligt mer extrema än gemene mans, vilket osökt kommer mig att tänka på dagens haute couture.

Som bekant var nästan varje del av femtonhundratalsdräkten avtagbar, och således fastsnörd. Kurtisanerna anammade självklart detta mode, med tillägget att de visade mycket hud. Tidvis tycks till exempel bara bröst ha varit högsta mode. Kurtisanerna bar vidare ofta manliga underplagg, såsom broderade knäbyxor av linne.

Många av de venetianska kurtisanerna var som sagt bildade, och författade bland annat dikter. Exempel på ett par sådana poeter är Tullia d'Aragona (ca 1510-1556) och Veronica Franco (ca 1546-1591). När man läser om dem tycks det som att kurtisankarriären var något som gick i arv, eftersom båda synes ha halkat in på banan genom sina mödrar. I Il Catalogo di tutte le principale et piu honorate cortigiane di Venezi finns de mest prominenta kurtisanerna listade, och man kan häri hitta till exempel namn, adresser och taxa, och till vem man skulle betala.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är ej tillåten utan tillstånd.